"Jag har lärt mig att det gör ingenting om allting inte är perfekt. Jag har inte tid till det. Det gör ingenting att det tar lång tid att måla upp gästhuset, jag behöver inte ha klart det på en vecka", säger Nina Kaewsit.
– Jag skulle först säga att det är jättebra läge. Sedan att det är fokus på sociala ytor. Vi gillar att kunna umgås.
Så beskriver Nina Kaewsit sitt hus på mäklarvis.
I vardagsrummet står två generösa soffor vända mot varandra. Ett köksbord med gott om plats är centralt placerat några kliv in från hallen. Breda fönster ger en harmonisk panorama mot vida ängar.
60-talshuset är mäklaren Nina Kaewsits hem sedan 14 år tillbaka. Här bor hon med sin man, tre döttrar och två chihuahuor. Hon plockar undan hundleksaker, visar en del renoveringsprojekt som pågår och dukar fram kaffe.
Hon har tio år som mäklare bakom sig varav merparten som egen företagare. Åren har flugit fram.
– Det känns som jag aldrig har gjort något annat. Jag har alltid vetat att jag skulle bli mäklare, ungefär sedan gymnasiet.
Efter gymnasiet blev det ett par sabbatsår och hon tog jobb på Willys i Luleå. Där fortsatte hon att arbeta medan hon träffade sin man, köpte hus och bildade familj.
– Jag blev bekväm med fast jobb. Jag började plugga till mäklare när jag var 27. Men jag tror det är en av framgångsfaktorerna för mig, när jag kom ut som ny var jag 30 år och jag tror inte att någon upplevde mig som ny. Jag tror det var en fördel att jag hade arbetslivserfarenhet, familj och sådana saker. Det har gått bra från dag ett. Jag sålde mer första året än vad en del mäklare som jobbat i flera år gör, säger Nina Kaewsit.
För tredje året i rad toppar hon bostadsförsäljningssajten Hemnets lista över de mäklare som säljer flest objekt i Luleå. Hennes kollegor på Bjurfors är också frekvent där uppe i toppen.
Nina Kaewsit beskriver att hon har en målmedvetenhet. Det kan chihuahuorna Nikki och Luna som livligt möter upp redan i hallen vara ett tecken på.
Som barn fick Nina veta att hon är allergisk mot pälsdjur och inte kunde utöva sitt hästintresse.
Som vuxen funkar det att vara kring vissa hundraser. Nikki är en framåt varelse och tyr sig till matte. Mot alla odds, skulle man kunna beskriva det, myser chihuahuan i hennes famn.
– Hon sover på min kudde. Det är min hund, jag är favoriten. Om vi har varit borta, och kommer hem, springer hon förbi hela familjen och fram till mig.
Nina Kaewsit har satsat på karriären som fastighetsmäklare och egen företagare. Men fritiden är hon mån om och har blivit bättre på att säga nej. "Det får inte bli för mycket, man behöver tid för sig själv och sin familj", säger hon.
Nina har gjort karriär som fastighetsmäklare i Luleå och har blivit uppmärksammad för sitt arbete genom åren. Bra uppbackning hemifrån är ett måste, säger hon. "Barnen har sina sysslor och tömmer diskmaskinen", säger hon.
Du säger att det har gått bra från dag ett som mäklare. Vad är hemligheten?
– Jag har alltid varit mig själv, aldrig försökt vara någon annan eller intagit någon roll. Alltid varit personlig, och om jag märker att kunden inte vill vara personlig backar jag. Sedan har jag alltid varit noggrann, det är vi alla på kontoret. När man fått bra relationer med kunder blir det en snöbollseffekt och när någon ska sälja rekommenderar de mig. Det flyter på av sig själv efter tio år.
Sitt första jobb som mäklare fick hon på en fastighetsbyrå i Luleå. Hon kom in på en mansdominerad arbetsplats och var till en början enda kvinnliga mäklaren.
– De var väldigt erfarna och jag lärde mig mycket. Jag tog för mig och ville visa att jag kunde.
Efter några år tog hon, tillsammans med Therese Backman och Marie Östling, klivet och startade Bjurfors Luleå. Det var i december 2018 och drömmen om ett eget företag blev sann.
– Det är ett speciellt jobb. Vi har visningar på kvällarna och vi har gjort en heltidsvecka när det är torsdag. Det går inte ihop om man inte har hjälpen hemifrån. Hos mig är det min man som sköter markarbetet. Lagar mat, skjutsar barnen och alla de där bitarna, och då driver han också eget företag men med andra arbetstider. Det skulle aldrig gått utan honom, säger hon.
I sommar utökar Bjurfors från fem till sex mäklare för att hinna med, och kunna behålla sin position på marknaden. Alla mäklare är kvinnor. Ur jämställdhetssynpunkt ser det kanske inte så bra ut medger hon men säger samtidigt att hon inte ser några nackdelar med det.
Är det en slump att ni bara är kvinnor?
– Det är en slump, egentligen. Vi har varit noggranna med rekryteringen och vilka vi tar in. Vi vill att alla ska ha samma höga nivå som vi har, att man har hjärtat och vill göra rätt. Det har råkat bli att det är kvinnor. Vi är tajta och har jätteroligt på jobbet.
Är du feminist?
– Ja, jag skulle nog säga att jag har de värderingarna att alla ska behandlas lika. Sedan är jag inte för att kvotera. På det sättet tycker jag inte det behöver vara helt lika men däremot ska det vara jämlikt i hur man värderas, i löner exempelvis. Så är det inte i dag.
"Jag har svårt att tänka mig ett annat jobb. Även om det varit frustrerande ibland så vet man att det blir bättre. Det har mer varit att rida ut stormen", säger Nina om de senaste åren då det varit tuffare bostadsmarknaden och svårare att få sålt bostäder.
Hon gillar tävlingsmoment, både i jobbet och när det ska spelas sällskapsspel hemma. Men idrott har hon knappt hållit på med alls. Däremot har hon velat prestera bra i skolan.
– Jag har ett tempo, det hade jag i skolan också. Det har jag mycket nytta av i dag, annars skulle jag inte kunna sälja som jag gör och samtidigt stå med fötterna på jorden. Jag kan göra väldigt mycket på kort tid.
Den här våren är kantad av sorg för Nina Kaewsit och hon har bromsat jobbtempot en aning. I april gick hennes mamma bort.
– Det är tufft. Mamma ... det kan bli så att jag börjar gråta nu. Hon har varit med mycket under uppväxten, alltid funnits där. Hon jobbade halvtid i pappas företag så när jag kom hem från skolan vara hon alltid hemma. Hon var en väldigt närvarande mormor och har hjälpt till mycket, alltid ställt upp. Vi har fått väldigt fina värderingar från henne, hon hade ett väldigt fint synsätt.
På söndagen är det Mors dag, det blir en dag att ta sig igenom. I ett av köksfönstren står tre pelargoner, de köpte hennes mamma bara ett par dagar innan hon gick bort. Nina fingrar lite på de gröna bladen.
– Det är svårt att beskriva hur det känns. Jag vet många som har tappat en förälder, men jag tror inte det går att föreställa sig hur det är, säger hon.
Nina med chihuahuan Nikki. "Jag är favoriten", säger matte.
Drömmar finns, både om hus i Thailand men inom sig bär hon också en uttalad dröm om att bli författare på ålderns höst. Det var nära att hon gick en skrivarkurs på universitetet innan hon fick jobb som mäklare.
En barnbok påbörjades en gång och än har hon inte ens försökt bli publicerad. Det är deckare hon vill skriva men kan tänka sig att börja med något mindre krävande först.
– Jag skrev mycket när jag var yngre. Böcker, serier och tidningar. Tvingade mamma och pappa att läsa. När jag blev äldre blev det mycket noveller.
Skriver du något nu?
– Bostadsbeskrivningar (skratt). Jag har skrivandet i mig men inte satt mig och börjat skriva. Drömmen lever kvar, så det har jag tänkt att jag ska göra någon gång.