Toppbetyg ger inte Sanna jobb

- Jag vet att jag har blivit diskriminerad, även om det kanske inte går att bevisa, säger Sanna Suljanovic. Hon är utbildad arkeolog, konstvetare, grundskole- och gymnasielärare i SO-ämnen. Hon hade bästa betyget på lärarlinjen i Luleå och har föreläst om svensk historia på universitetet. Världens bästa lärare? Luleå kommun måste ha världens bäst utbildade lärarkår, för trots Sannas meriter har hon inte fått en enda vikarietimme som gymnasielärare i Luleå. - Jag har det nog ändå mycket bättre än många andra med liknande bakgrund. Jag har ett jobb, även om det bara är som vikarie på grundskolan. Jag kan betala min hyra och jag trivs med både arbetskamrater och elever. Det som känns fruktansvärt orättvist är att mina meriter borde ha räckt mycket längre, säger Sanna. Hennes klockrena meritlista har nämligen två skamfläckar. Hon kommer från Bosnien och hon talar svenska med brytning. Det är ett kors som Sanna befarar att hon kommer få bära livet ut. - Jag vill komma så mycket längre. Jag har pluggat i 25 år för att ha rätt att välja vad jag vill göra. Men ibland känner jag att jag har nått min gräns, att systemet tillåter mig komma hit men inte längre, säger Sanna. Satsade på fel häst När hon flydde med familjen från Bosnien i mitten av 1990-talet hade hon redan en färdig universitetsutbildning. Men hon förstod ganska snart att det skulle bli omöjligt att få jobb som arkeolog eller konstvetare. - Så jag pratade med Arbetsförmedlingen och de rådde mig att söka till lärarlinjen, berättar Sanna. Sanna sadlade om, men satsade på fel häst. Lärarrummen i Luleå är ett svenskt getto där de flesta invandrare som kommer in är antingen hemspråkslärare eller städare. - När jag gick ut lärarlinjen var jag säker på att jag skulle bli anställd eftersom jag hade bättre betyg än mina kurskamrater, men jag var den enda som inte fick jobb till hösten, säger Sanna. Bakgrund ett hinder Hon tvivlar inte på att det förekommer diskriminering, men hon tror att den ofta är omedveten. - Svenskarna utgör normen i samhället. En norm som säger hur man ska se ut, hur man ska tänka och bete sig. Integration handlar i praktiken om hur mycket en invandrare kan anpassa sig till normen. Men även där finns ett tak, som inte avgörs av hur mycket man sliter och anstränger sig. Du kan aldrig bli lika bra som en svensk så länge din bakgrund betraktas som ett hinder och inte en tillgång, säger Sanna. Kopian är aldrig lika bra som originalet och då spelar det ingen roll att Sanna pratat med skolledning, rektorer och till och med skolchefen. Viktig förebild Gymnasieskolorna vill inte anställa Sanna Suljanovic. - Jag tror jag skulle kunna tillföra mycket som gymnasielärare, dels på grund av min utbildning och dels därför att det inte finns lärare med utomnordisk bakgrund. För invandrarungdomarna vore det viktigt att kunna ha förebilder med liknande bakgrund, att de ska kunna känna igen sig i sina lärare. Kanske skulle fler invandrare också välja att läsa vidare till lärare om de såg att det fanns en chans att få jobb inom yrket, säger Sanna. Skulle vara nyttigt Hon tror också att svenska elever skulle må bra av det. - Det skulle kunna hjälpa att få bort många fördomar som finns om invandrare. Det finns tre saker eleverna brukar fråga mig. Om jag har dödat många personer i Jugoslavien, om jag har kontakter i den undre världen och om jag är släkting med Zlatan. Här i Sverige är vi antingen krigsförbrytare, maffiamedlemmar eller fotbollsspelare, suckar Sanna. - Jag har inte fått något gratis. Det jag har uppnått har jag lyckats med för att jag är fruktansvärt envis och har pluggat som en galning. Men på samma sätt som jag inte skulle acceptera att få jobb av medlidande, vägrar jag acceptera att min jobbansökan hamnar på fel hög på grund av min bakgrund.