nnn Säcken är full med både mjuka och hårda paket. Klappar med dramatiska mönster och färger, ingen är lik den andra. Här finns något för alla smaker.
Som många säkert redan räknat ut har vi klätt upp Norrbottensteaterns tillträdande chef, Karin Enberg, till tomte i år.
Karin Enberg har en lång karriär inom teatern bakom sig både som skådespelare och regissör. Hon har arbetat på Teater 9 i Stockholm i tio år, hon är utbildad på Dramatiska institutet och efter det har hon mest varit frilansare på bland annat Dramaten, Uppsala stadsteater och Teater Västernorrland som då hette Mittlänsteatern. -Jag har haft hela Sverige som arbetsmarknad, säger hon. Hon är också ordförande i KLYS, en paraplyorganisation för 18 olika konstnärsorganisationer med tillsammans cirka 30.000 medlemmar. Den posten avgår hon ifrån i och med att hon tillträder sin tjänst på Norrbottensteatern. Stark framtidstro2003 regisserade Karin Enberg två pjäser på Norrbottensteatern, Motvalls käring och I vått och torrt. -Jag tyckte väldigt mycket om att komma hit och jag tyckte om dem som jobbade här. Norrbottensteatern har alltid varit en väldigt bra teater för mig, med bra stämning och bra kompetens. Själva stan var också väldigt vacker. Alltihop gav mig ett gott minne av vistelsen här. Senare läste hon också på nätet om Luleå och såg kommunens visionsprogram. -Jag kände att det finns en väldig framtidstro i regionen. Det finns öppenhet och utvecklingslust och det kände jag att jag skulle vilja vara med om. Teatern har alla förutsättningar att i ännu högre grad bli en del av samhället, i utvecklingen och framåtandan. Det känns som om alla i länet har fått tillbaka tron på att det kommer att gå bra för Norrbotten. Jag tycker om att arbeta i sådan miljöer. Det ger många dynamiska effekter och mycket kreativitet, säger hon. Viktig samverkan
-Därför förväntar jag mig att vi från teaterns sida ska samverka med andra kulturintressenter och organisationer, öppna oss mer. Jag tycker det är min uppgift också. Det är viktigt att fundera över vad vi visar upp. Vad är det vi spelar och varför? Vi måste ha ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv i allt vi gör. Inte bara i en pjäs utan också personalmässigt, repertoarmässigt och publikmässigt. - Vad har vi för strukturer? Vad har vi för organisation? Mångfald är inte bara en fråga om etnicitet utan också om att ge en månfacetterad bild av människor. Det är viktigt att det inte bara finns en sorts berättelser, utan många. Vi ska vara både regionala och globala. Vi måste se till att man både ska kunna känna igen sig och också bli överraskad. Ibland i samma pjäs, ibland i olika. Lust och energi
Att skapa teater för alla är en av Karin Enbergs visioner. Det innebär inte bara att man ska sätta upp pjäser som passar olika människor utan också om möjligheten att komma till teatern eller om teaterns möjlighet att komma till publiken. -Vi ska ut i länet, det är viktigt och det ingår i vårt uppdrag. Men jag tror också att det är många som bor lite längre bort som skulle vilja se föreställningarna här. Det gäller också att se till att det blir lättare för dem att komma hit. Karin Enberg har bestämt sig för att inte regissera efter att hon tillträtt sin tjänst 1 juli. Hon tycker att hon ska vara chef i första hand. -Jag säger inte att jag aldrig ska regissera men det är min ambition att inte göra det. Att vara chef är ett tidskrävande och svårt uppdrag. Det är där jag ska lägga min lust och min energi. Au pair i Frankrike
Karin Enberg beskriver sig själv som en person som vill få andra att se sin egen styrka. -Jag är en glad människa i grunden, jag tror att saker går att lösa och tycker om att entusiasmera människor, att få dem att se hur mycket de kan. Om människor känner att de drivs av lust så blir resultatet bra, säger hon. Något som kanske inte alla känner till är att Karin Enberg älskar italiensk schlager, tycker om musik i allmänhet och tango i synnerhet. -Jag är ju 50-talist, så 60-talspop som Rolling stones och Beatles, gillar jag fortfarande. Jag tycker om musik överhuvudtaget. Den talar till känslorna. I sin ungdom bodde Karin Enberg en period i Frankrike där hon arbetade som au pair och garderobiär. Hon trodde hon skulle känna sig mer hemma där med sitt mer sydländska sätt att vara. -Ett av skälen till att jag flyttade hem till Sverige igen var att jag upptäckte hur svensk jag var. Jag är uppvuxen inom arbetarklassen och är verkligen ett barn av min tid och mitt land. Jag kunde inte acceptera ett så utvecklat klassamhälle där inte heller män och kvinnor var lika mycket värda. Rädd för tomten
Italien och italienarnas sätt att förhålla sig till livet tilltalar henne också. -Jag tycker om att träffa goda vänner och att äta god mat. Det tillhör livets höjdpunkter. Man ska sitta länge och prata mycket. Jag tycker om sättet att förhålla sig till musik, att den ingår som en del av livet. Det låter som en schablonbild av Italien, men ändå, den är inte helt fel faktiskt, säger hon. Tomteutstyrseln är ny för Karin Enberg. Hon har inte uppträtt som tomtemor i hemmet på jularna, det har hennes pappa, Sannas morfar, fått göra. -Han gick ut och köpte tidningen, som alla andra. Det var när Sanna var liten. Sedan klädde han på sig tomtekläderna och gick ett varv runt gården med en lykta. Själv var jag jätterädd för tomten när jag var liten. Jag var nog 6, 7 år innan jag fattade att det var en förklädnad. Det var lätt för mig att gå igång på saker som barn, jag hade nära till fantasin. Slutligen frågar vi om Karin Enberg har några dolda talanger som hon ännu inte berikat världen med. -Jag kan sjunga Asiens floder. Det har jag aldrig glömt sedan vår lärarinna, jag tror det var i fyran, lärde klassen det. Vi lämnar Tomtemor i Norrbottensteaterns foajé. Vi vill inte uppehålla henne längre, det är mycket hon ska hinna med före jul. Vi ser fram emot att möta henne igen, efter sommaren, i hennes nya roll.