Rättegången mot tonårstjejerna, 18 respektive 19 år, slutade med att rätten konstaterade att de är skyldiga till brott men rubricering och påföljd får vänta. Rätten vill först veta vad rättspsykiatriska utredningen visar.
Domstolen går längre än vad åklagaren Marie Andersson yrkade. Hon ville att tjejerna ska genomgå en paragraf sju-utredning, en enklare undersökning. En sådan kan inte inledas förrän en bit in i januari. I vilket fall som helst går rätten alltså direkt till rättspsykiatrisk undersökning, som inleds tämligen omgående.
Kvar i häktet
Det finns stor risk för fortsatt brottslighet, uttalar rätten. Tjejerna, som häktades för en månad sedan, blir därför kvar där.
- Klokt beslut, summerade åklagaren rättens avgörande.
I stället för två
Den äldre av tjejerna erkände nästan allt medan 18-åringen förnekade grövre anklagelser. Båda advokaterna hade yrkat att tjejerna ska släppas ur häktet. Efteråt var Lars Grönberg, advokat för 19-åringen, ändå tillfreds.
- En paragraf sju-utredning hade kanske slutat med att man går till nästa steg. Nu vinner man ju tid, reflekterade han.
Förföljelserna, som i början handlade om att köra bil utanför polismannens hem, kom på slutet att handla om hur man skulle kunna skicka choklad innehållande cyanid till familjen. Polisfamiljens advokat David Boberg jämförde gärningarna med förberedelse till mord, något försvaret starkt invände emot.
Polisfamiljen uttalade lättnad efter rättegången.
Värre varje gång
Åklagaren Marie Andersson gav i slutpläderingen bilden av tjejer som varje gång de hämtats in av polis och åklagare går vidare med förföljelser mot polismannen och hans familj.
- Det blir värre varje gång. Vad ska följa efter det här, undrade hon.
Frågan varför det här förekom hade ingen jurist svaret på.