Det är augusti 2013. Platsen är Belfast i Nordirland.
7.000 brandmän, poliser och tulltjänstemän är på plats för att mäta sina styrkor i World Police And Fire Games. Mats Nordlund som tävlingsdebuterade i New York två år tidigare med en sjundeplats känner för ett ögonblick hur medaljdrömmarna går upp i rök. Den 32-årige brandmannen har precis slutfört tre grenar med toppresultat i mångkampsklassen Toughest Competitor Alive. Nu väntar simningen. 100 meter fritt där viktiga poäng finns att hämta. Konkurrensen är tuff och Mats är medveten om att hans positiva poängläge kan försvinna lika snabbt i nästa gren.
Han vill försöka hålla i den positiva starten och utmana de favorittippade spanjorerna. De som har de åtta tävlingsgrenarna som krav för att bli brandmän och får befordran i form av prispengar om de presterar bra resultat.
Orsaken till att Mats i det här ögonblicket får högre puls är en oväntad upptäckt. En ovälkommen upptäckt. Han har glömt att packa med sig simningens viktigaste utrustning. Badbyxorna.
I simhallen finns visserligen badbyxor till försäljning men bara i barnstorlekar. Mats tvingas tänka om och tänka snabbt för att hitta en lösning.I omklädningsrummet hänger ett par kvarglömda badbyxor av märket Speedo i all sin ensamhet. Mats som genom yrket är van att jobba snabbt och att improvisera för att lösa svåra situationer tvekar inte.
En stund senare klyver han vattenytan tillsammans med de övriga i startfältet. Trots att badbyxorna är för små lyckas han fokusera på tävlingen.
Och prestera.
– Det gick bra, tidsmässigt blev jag inte påverkad av det, säger Mats och skrattar åt minnet.
Det individuella guldet lyckades han aldrig knipa. Mats behövde plocka två sekunder i den avslutande hinder-banan – och gjorde det. Men han fick fem sekunders poängavdrag eftersom han slagit i huvudet i ett hinder och fick nöja sig med ett silver.
Mats vill inte skylla guldmissen på de lånade badbyxorna men medger att det kändes lite surt direkt efter tävlingen. Han skaffade sig dock ett rejält plåster på såret genom att vinna den mixade klassen tillsammans med flickvännen Mikaela Kellner.
Det var World Police And Firegames som förenade dem. När tävlingarna arrangerades i New York 2011 tävlade Mikaela i mixklassen med en kollega från Stockholm som hade bestämt sig för att inte ställa upp i årets tävlingar. Mikaela däremot ville fortsätta och behövde en ny tävlingspartner.
– Jag kollade resultatlistorna från New York och såg att Mats hade bästa resultaten av alla svenskar så jag bestämde mig för att det är honom jag vill tävla med.
Mikaela hade bara en mailadress till en av Mats arbetskollegor på brandstationen i Luleå.
Hon fick ett telefonnummer och i november 2012 ringde Mikaela upp Mats och de kom överens om att anmäla sig till tävlingarna i Belfast.
I april i år träffades de för första gången i Stockholm för att träna tillsammans. Träningen fungerade bra, men även kemin.
Mats och Mikaela blev förälskade i varandra och nu pendlar de till varandra varannan vecka mellan Luleå och Stockholm.
– Det fungerar bra, avståndet är inte ett problem. När det gäller träningen så har vi samma målsättning så det har varit superkul att göra det tillsammans inför tävlingen, säger Mikaela.
Hon kom till Belfast för att försvara sitt individuella guld från New York 2011. Någonting hon lyckades med trots att motståndet den här gången var betydligt hårdare. Även här var det Spanien som stod för det tuffa motståndet.
– Det var jämnt ända till slutet. Jag var tvungen att slå spanjorskan i hinderbanan med fyra sekunder för att ta guldet. Jag gjorde det med sex sekunder, berättar Mikaela.I Toughest Competitor Alive tävlar man i åtta grenar och i den mixade klassen är det optimala att inte ha samma favoritgrenar som sin partner.
Mats och Mikaela är dock väldigt lika och har egentligen inte de bästa förutsättningarna.
– Repklättring och chins är vi båda bäst på. 100 meter sprint och bänkpress tycker jag också är jätteroligt, kulstötning är jag sämst i och det är också den gren jag tycker är tråkigast. Det är för mycket teknik och för lite fysik för mig, säger Mikaela.
Mats nickar instämmande.
– Det är så många grenar som kräver teknik. Simningen till exempel där det handlar mycket om att nöta. De andra grenarna har jag personligen haft mycket lättare för, säger han.
Tävlingarna är indelade i viktklasser och Mats och Mikaela menar att tjusningen med sporten är att hitta en balans mellan styrka och smidighet.– Det kan vara så att du är jättestark och jätteduktig på att stöta kula och på bänkpress och får många poäng där, men du ska fortfarande springa fem kilometer terräng, du ska simma, springa hinderbana och klättra i rep, säger Mats.
– Det är i få grenar man har fördel av att bära på mycket vikt, det är egentligen bara kula och bänkpress, tillägger Mikaela.
Hur förbereder man sig?
– Jag har ju möjlighet att träna på jobbet eftersom man som brandman har fyskrav på sig. Jag kör mycket av min träning på arbetstid och det brukar bli tre styrkepass i veckan. Det är underhållsträning under hela året men i samband med tävlingarna blir det lite mer. Kanske två pass simning, två pass sprintlöpning och att man stöter kula en dag, säger Mats. –Sista tiden inför Belfast så körde vi två pass per dag. I bland tre, inflikar Mikaela.Om två år avgörs World Police And Fire Games i Fairfox, Virginia, i USA. Både Mats och Mikaela ser fram emot det. Dels för själva tävlandet men också njuta av den vänliga stämningen som kännetecknar tävlingarna och träffa kollegor från världens alla hörn.
Redan nu är målsättningen klar för det tuffa paret från Sverige.
– Tanken är att vi ska dit och vinna guld, säger Mats och ler.