Tid för bön i orostid

Sedan 1996 har det hållits stadshusbön i Luleå, längst upp i stadshuset i kommunstyrelsens sammanträdesrum med utsikt bland annat över domkyrkotornet och ända bort till SSAB. Det är EFS tillsammans med Svenska kyrkan som står bakom stadshusbönen. Erik Lagvik har varit med i alla år och står som portvakt mellan tio minuter i tio och fem minuter över tio varje lördag. Alla som vill är välkomna in och delta i bönen som påminner om ett samtal och som startar strax efter 10.00 och pågår en timme."Stadshusbönen är en allkristen samling dit människor är välkomna som vill be för vår stad och vårt lands bästa. Till samlingarna kommer folk från stans olika kristna församlingar, men också tillfälligt gästande besökare från skilda orter. Vi känner efter varje samling en tillförsikt och fridfullhet att få lägga kommunens och de anförda ämnena i Guds hand", skriver Erik Lagvik och Per Larsson i en programförklaring. Färre än normalt
Man vill på ett icke-politiserande sätt lyfta upp de frågor som man brottas med i bland annat kommunfullmäktige för att be om vishet, enighet och handlingskraft. - I dag är det några som är borta. Annars brukar vi vara lika många av varje sort (kvinna och man), säger entusiasten Erik Lagvik och ler. Det är inte många som sökt sig till Stadshuset denna förmiddag. Tre besökande; Clas Larsson, Alvar Berglund och Anita Rönnbäck Berglund.- Vi är lite färre än normalt i dag, men under årens lopp har det blivit färre, säger Erik Lagvik. Bönen inleds av Per Larsson, EFS, som tillsammans med Mattias Häggström och Erik Lagevik är ansvariga denna dag. Det inleds med allmänna böner om tacksamhet till Gud och Jesus. Sedan berättar Erik Lagevik vilket önskemål kommunalrådet Karl Petersen hade inför denna stadshusbön. - Han ville främst att vi skulle be för att Luleå och dess invånare ska klara sig bra i dessa kärva tider efter varsel om uppsägningar, berättar Erik Lagvik.Bönerna fortsätter och riktar sig främst på Luleå som stad och de personer i ledande ställning ska ha kraften och klokheten att ta rätt beslut, att de i vård och omsorg ska göra detsamma och att vanliga kommunmedborgare ska klara sig bra.