När den idylliska stranden i Thailand tömdes på vatten insåg Thomas Bäckström att något var väldigt fel. När thailändarna flydde i panik förstod han att han hamnat mitt i en katastrof.
Det var den 26 december 2004 och ingenting är sig likt sedan dess.
I dag har nästan alla svenskar någon bekant eller anhörig som drabbats av tsunamin och dess brutala våg som slog sönder allt som kom i vägen.
Dramatik
Drömsemestern för Thomas Bäckström, hustrun och de tre barnen var tre dagar gammal när den på bråkdelen av en sekund förvandlades till något helt annat - en katastrofal situation där allt gick ut på att överleva.
- Vi sprang med thailändarna genom stan och upp på ett stort berg i närheten. Där fanns det säkert redan 1.000-1.500 personer när vi kom dit, berättar Thomas Bäckström som till vardags arbetar som brandman.
Denna erfarenhet blev givetvis nyttig men visst skakades även han av den dramatiska och oerhört obehagliga scenförändringen.
- Man blev fruktansvärt överrumplad. Men min familj kände nog sig trygg att jag var där med dem. Det tror jag i varje fall, säger Bäckström.
Kommer aldrig att glömma
Tidigt under gårdagen blev han återigen påmind den dramatiska julen 2004, efter att det jättelika skalvet 40 mil nordost om Tokyo drabbat Japan.
I går kväll hade uppemot 400 döda kroppar räknats in i de norra delarna av landet men fortfarande saknades tusentals.
Thomas Bäckström kommer aldrig att glömma de dramatiska sekunderna då en lättjefull semester förvandlades till en kamp om livet.
- Det första man tänkte på var thailändarnas reaktion. De fick panik och skrek åt oss att lämna stranden och hoppa upp på lastbilarna.
Hur har barnen tagit händelserna under tsunamin i Thailand?
- Lite blandat. De var först chockade och rädda. Sedan blev barnen lite besvikna att semestern blev som den blev. Men totalt sett var de nog lättade att vi kom hem till slut.