Göran Therborn, 79, har under många år varit en röst för orättvisor i samhället. I boken "Kapitalet, överheten och alla vi andra", utgiven 2018, presenterar han sin syn på problemet.
Therborn verkar i dag som professor i statskunskap i Nederländerna och professor i sociologi vid universitetet i Cambridge.
I en exklusiv intervju ger han sin syn på utanförskap och klyftor generellt i det svenska samhället. Men även kopplat till Norrbottens största stad, Luleå.
Han konstaterar att 1980 var det år då den ekonomiska ojämlikheten var som minst i Sverige.
– Sedan dessa har klyftorna bara ökat.
Det som har drivit på denna utveckling är den stora finansialiseringen av näringslivet, menar Göran Therborn. Spekulation på börsen har inneburit att en mycket liten del av befolkningen blivit oerhört mycket rikare.
Den andra delen har tvingats betala priset, anser han.
En annan orsak till att klassklyftorna har vuxit är avindustrialiseringen, hävdar han.
– Det har betytt att många hyggligt betalda jobb har försvunnit, jobb som man inte behövde ha högskoleutbildning för.
Att sedan stödet till dem som hamnat i utanförskap, som a-kassa och sjukersättning har försämrats, har spätt på problemet, hävdar Therborn.
– Det har stött ut väldigt många, om man har råkat illa ut eller om man har haft otur att födas i fel familj vid fel tidpunkt.
Utanförskapet har sedan 1980- och 90-talen överförts på barnen, förklarar professorn.
Hur tycker du att samhället borde agera för att komma till rätta med problematiken?
– Ett förslag som jag har är att man inför obligatorisk förskola från tre års ålder. Det skulle ge alla barn gynnsamma förutsättningar. Det förutsätter förstås att förskolorna inte blir som privata skolkoncerner numera är, att de blir segregerade.
Göran Therborn pekar på forskning om tidig utslagning, bland annat av pristagaren i Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, James Heckman.
– Jag skulle väl tro att om du tittar på problemområden i Luleå så kommer du nog finna rätt många barn vars framtida chanser rätt mycket slås i spillror redan i skolan. Inte bara på grund av skolan utan också på grund av föräldrarnas besvärliga förhållanden.
I en rapport som OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) presenterade våren 2019 pekades det på ökade inkomstklyftor i det svenska samhället. Men också på behovet av en jämlik skola.
Göran Therborn menar att ekonomiska klyftor i samhället motverkar ekonomisk tillväxt.
– Därför är ju till och med sådana här konservativa organisationer som Värdsbanken och Internationella valutafonden som numera är väldigt oroliga för den ökade ojämlikheten i världen. Det hämmar väldigt många människors möjligheter att bidra till samhället och leva ett gott liv
Har inte individen ett eget ansvar?
– Jo, det har den. Men individernas möjligheter är ju väldigt bestämd av vilken situation de lever i. Om du börjar på botten, då är chanserna mycket mindre att du tar dig upp.
Vilka råd skulle du ge till politikerna i Luleå för att komma till rätta med problem kopplat till klyftor?
– Det är svårt för mig att sitta här nere i Sydsverige och ge råd. Men förskolan och skolan är väldigt viktig. Att satsa resurser på att fånga upp barnen tidigt. Om de börjar skolka eller så.
När det gäller Luleå tror han framtiden trots allt är relativt ljus, och hänvisar till satsningarna inom gruv- och stålindustrin. Det ger ekonomiska möjligheter.
Men Sverige måste tillbaka till ett samhälle där de som styr tar fullt ansvar för sysselsättning, skola och omsorg, hävdar Therborn. Bort från privatiseringar av det allmänna.
Han anför Tyskland som ett föredöme.
– Där är sådana här svenska förhållanden fullständigt otänkbara. Vi hade en skola där barn från olika samhällsklasser gick i samma klass.
Göran Therborn anser att valfriheten och den fria viljan, som partier och organisationer nästan uteslutande förordar i dag, till viss del måste begränsas.
– Jag vet inte om det är på grund av fri vilja att barnen hamnar i de här knarklangargängen. Eller i gängkrigen. Jag tror inte heller det är så mycket fri vilja att gå i en dålig skola.
Visst, det finns det positiva delar med valfrihet, menar Therborn.
– Men den slår fel om det betyder att den övre medelklassen kan välja ett samhälle där de slipper övriga samhällsklasserna. Det är en typ av valfrihet som sliter sönder samhället.