Thailandsemestern blev hjälpinsats
Ingela Hermansson och Åsa Svedjeholm är ense om att det är en helt annan bild av Thailand man får med sig om man åker på en volontärresa.
VOLONTÄRER. Här är två unga volontärer från England tillsammans med barnen.
Foto:
De båda arbetar ideellt åt Röda korset en gång i veckan och det var då de lärde känna varandra.- Det här verkade vara ett vettigare sätt att resa och dessutom kommer det lokalbefolkningen till del. Dessutom fick vi se hur samhället fungerar och hur människorna lever på de ställen där turistnäringen inte är stor. Den första veckan av semestern reste Ingela och Åsa runt och tittade på tempel och sevärdheter av olika slag. Andra och tredje veckan arbetade de på barnhemmet.- Vi hamnade mitt ute i djungeln, dit vi kom fanns inget och byaffären sålde bara chips och öl, säger Åsa. Att ta sig till ett internetcafé tog en halvtimme, vi var tvungna att cykla till en grannby och det gjorde vi bara en gång, berättar Åsa Svedjeholm.Låg standard
Åsa och Ingela reste med företaget Volontärresor och i Thailand samarbetar de med organisationen Greenway.- De mötte oss på plats och hjälpte oss komma igång på barnhemmet och det fanns alltid någon att fråga om det skulle behövas.- Vi var en arbetsgrupp bestående av sex kvinnor och en man från olika länder i Europa. Vi bodde ihop två och två och Ingela och jag bodde ihop, berättar Åsa. Det var verkligen inte den hotellstandard som man är van vid som svensk turist. Här fanns bara en fläkt och kallvatten, och i den inre delen av landet är det verkligen mycket varmt.- Men det fanns ett plus och det var att Åsa och jag och även resten av gruppen verkligen kom varandra nära under den här tiden, säger Ingela.På barnhemmet bodde 250 barn i åldrarna från fyra till 15 år. De flesta var föräldralösa men en del hade föräldrar och kunde åka hem ett par gånger om året.I skoldelen arbetade sju lärare men i barnhemmet fanns ingen vuxen personal alls. Barnen skötte sig själva och de äldre barnen tog hand om de yngre. - De hade inte ens sängar och i pojkarnas sovsal bodde 150 pojkar med galler för fönstren och stort hål i golvet. Tänk, de ska ju ändå bo här i kanske tio år, säger Ingela.- Det kändes som att vi var förflyttade till en annan tid, de var som små trashankar. Vi väntade oss nästan att möta Oliwer Twist, säger Åsa.Flickorna hade heller inga sängar, inte ens var sin madrass men de bodde inte lika många tillsammans. Mat fick de en gång om dagen.Osynlig gräns
Granne med barnhemmet låg en statlig skola och där hade barnen bra kläder och skor medan barnhemsbarnen inte alls hade samma standard.- Det fanns en osynlig gräns för barnen från skolan och barnhemmet. De lekte inte med varandra och ingen av dem gick över den osynliga gränsen, berättar Ingela och Åsa. - Vår uppgift var att undervisa dem i engelska, men det visade sig vara omöjligt. I stället beslutade vi oss för att fixa deras matplats. Vi städade, målade och fixade och det tog i stort sett den tid vi var där. På platsen fanns också 30 till 40 yngre volontärer som arbetade med byggnationer och med att lägga golv bland annat, berättar Åsa.Ständiga separationer
Vid ett tillfälle var det någon av volontärerna som köpte ballonger till barnen.- Gissa vilket festtillfälle det var för barnen, säger Åsa.Ingela och Åsa är lite tveksamma om det här är det rätta sättet att hjälpa barnhemsbarnen i Thailand.- Barnen fäster sig vid en del volontärer och utsätts sedan ständigt för separationer eftersom volontärer kommer och går hela tiden, säger Åsa.- En del barn blir väldigt ledsna, berättar ingela. En liten tjej höll mig hårt, hårt, i handen, inte för att vi hade en relation utan för att hon såg mig som en trygghet.- Man ska komma ihåg att Thailand är ett land i utveckling och att det inte alls ser ut på samma sätt som på turistorterna. Där vi bodde bestod befolkningen av fattiga bönder. I den här regionen var Singuri, där bodde cirka 70.000 personer och här är lokalbefolkningen bönder, inte välbärgade hotell- eller restaurangägare som de ofta är på turistorterna. - Vi blev väl insatta i det thailändska sättet att leva, säger Åsa. Till det mest positiva var den respekt man som lite äldre möttes av, man såg oss på ett helt annat sätt än här hemma.Gör det gärna igen
Efter tre veckor flyttade hela gruppen vidare till ett turisthotell i Koh Samet som ligger utanför Bangkok.- Här möttes vi under helt andra former än tidigare. Här kunde vi också diskutera det vi varit med om och Greenways personal fanns också tillgängliga att prata med.- Så här efteråt vill vi veta vad som styr samarbetet mellan Greenway och Volontärresor och vi skulle också på något sätt vilja att barnen fick en del av de pengar vi betalt för resan, den kostade ju en del.- Säkert är i alla fall att vi vill göra en likande resa igen men kanske på ett annat sätt med en annan organisation, säger Ingela och Åsa.- Så här i juletid vill vi uppmana alla Thailandsresenärer att köpa med sig lite presenter och sedan söka reda på närmaste barnhem och dela med sig till barnen, slutar Åsa och Ingela som vet hur mycket sådant kan betyda för den som inget har.
Så jobbar vi med nyheter