Mysteriet kring de tunnor som hittades på botten alldeles intill magasinen i Norra hamn har varit stort. Dykare upptäckte 2015 ett tiotal tunnor i dåligt skick och kommunen beslutade att bärga tunnorna med okänt innehåll. Kostnaden för detta kommer landa omkring 450 000, den höga kostnaden beror på att innehållet i tunnorna var okänt och då krävdes specialkompetens med rätt utrustning.
Det visade sig att de sönderrostade tunnorna mestadels innehöll havsvatten.
Men var kommer tunnorna ifrån?
Platsen är märklig, bara fem till tio meter från kajen vid sista magasinet åt Gültzauudden till.
Norrbottens Media kan nu möjligen ha löst gåtan tack vare ett tips från allmänheten. Enligt tipsaren så kan tunnorna komma från den fejkubåt som låg i Norra hamn i slutet av 80-talet och början av 90-talet.
Ubåten var ingen ubåt i sin funktion, enbart till utseende ovan vattenlinjen. Roland Vidén var en av de fem "ubåtsbyggarna" och han berättar att ubåten var uppbyggd av 44 fat undertill. Under tiden de ägde båten inträffade ett haveri som fick stor uppmärksamhet. Vid en kräftskiva på ubåten, med 25 personer ombord, så började några tunnor ta in vatten och ubåten kantrade. Ingen skadades men ubåten fick lyftas upp på land.
Det är nu det börjar bli intressant.
Ubåten kantrade en bit ute i Norra hamn. Men den lyftes upp med kran på exakt det ställe där tunnorna som nu bärgats hittades. På bilder tagna från bärgningen syns det tydligt att ubåten lyftes upp vid det sista magasinet. Vattenfyllda tunnor som kommer upp i luften är tunga saker och kanske har de helt enkelt lossnat från sitt fäste.
Fallet löst?
Inte riktigt.
Roland Vidén kommer med nedslående besked.
– De satt alla fast i ubåten, de var fastsvetsade, och den lyftes upp i sin helhet och det fanns inga lösa tunnor alls, säger Roland Vidén.
Så mycket för den teorin, alltså. Men det är inte dags att kasta tunnan i sjön ännu. Varför inte försöka gå till botten med detta?
När ubåten kom upp på land så var planen att fixa till den och att den skulle fortsätta användas. De sprutade in skum som stelnar i tunnorna, något som ger en enorm bärkraft. Men bara några tunnor fylldes enligt Roland Vidén, dels för att det inte krävdes mer, dels för att det var ganska dyrt.
Det har inte slagit Roland Vidén tidigare att tunnorna kanske kommer från den gamla ubåten men när han börjar fundera lite på saken så tror han att det kan vara möjligt.
– I och för sig, det kanske hade släppt någon utan att vi såg det...eller så släppte tunnorna efter vår ägo när kommunen hade den, säger han.
Gänget som byggde ubåten valde efter något år att ge ubåten till kommunen i utbyte mot en gammal flytbrygga.
– Kommunen hörde av sig och ville ha den för den hade blivit någon sorts symbol. Den låg utankrad i Norra hamn i några år och var med i Nordnytts vinjett i solnedgången och så där, säger han.
Att så många som tio tunnor skulle lossnat när de lyfte upp ubåten – det utesluter Roland Vidén helt.
Rimligtvis har tunnorna då lossnat i ett senare skede.
Om kommunen valde att plocka upp ubåten på samma plats som gjordes när den kantrade så kan några vattenfyllda tunnor med rostiga fästen lossnat i samband med detta - utan att det märkts. Kanske har ubåten legat vid kajen någon gång och tunnorna lossnat då?
Enligt Mikael Öhman, Luleå kommun, så är den uppskattade åldern på tunnorna 20-30 år. Tidsmässigt stämmer det bra med när tunnorna skulle ha lossnat från ubåten.
– I och med att de ligger där är det en trolig teori att de kommer därifrån. Det kan det absolut vara. När man tänker efter, plåt som ligger i vatten länge, det kan börja rosta och när de lyfter upp den...det kan släppt någon för oss. Jag tror inte det men det kan det ha gjort. Men definitivt när den legat ett par år till i vatten och det har börjat rosta, då kan det släppa flera, säger Roland Vidén.
Det tål att påpekas att detta enbart är en teori – men håll med om att det är en spännande sådan.
Vad hände med ubåten då?
Jo, den togs upp och användes som svets- och byggobjekt på fordonslinjen på Bergnäset. Det sista Roland Vidén hörde om ubåtens öde är att den togs till Karlsvik där den skars sönder till skrot.