Teater för bussbälte

? Det var när jag bodde i Göteborg för många år sedan. Bussen jag åkte i frontalkrockade med en personbil. Jag satt bakom barnvagnsutrymmet och vid krocken flög jag över till sätet på andra sidan. Jag fick mig verkligen en tankeställare då, säger Staffan Hammar som alltid bältar sig i dag och inte minst med tanke på sin lilla femåriga dotter. Följs med stort intresse Teater på bussen är ett nytt grepp i länet och i hela landet förresten, berättar Länstrafikens Elisabeth Eriksson som tillsammans med sina samarbetspartners NTF och Vägverket inbjöd till pressinformation om det nya som startar i dag tisdag. Ett projekt som följs med stort intresse av andra bussbolag i Sverige.  ? Ja, vi har ju projekt som handlar om säker väg till och från bussen, reflexanvändning med mera. Runt det här med bältning i buss funderade vi ett tag på bältespåminnare, men det finns inte att tillgå hos busstillverkarna, men vi skulle gärna ha det, säger hon. Man tänkte ett varv till och så kom en ny oprövad idé upp.  ? Teater! En liten monolog ombord på två linjer, 221 mellan Alvik och Luleå och 223 Brändön?Luleå under två veckor och sen utvärdering. Slår det väl ut kan det bli en utökning, säger Elisabeth och samarbetskollegorna Åsa Wiklund på Vägverket och Lars Martinell från NTF. Pratar med resenärerna Monologen är skriven av Staffan Hammar på Teater Scratch och regisserad av Dan Swärd. Det hela ska gå så till att Staffan Hammar utklädd till busschaufför åker med turerna så frekvent att alla resenärer under tvåveckorsperioden kommer att få stöta på honom vid två tillfällen.  ? Jag ska prata lite med resenärerna före monologen, det är rätt många tonåringar på de här linjerna och jag tror det här är ett bra sätt att nå dessa. De tänker kanske inte på det här med bälte. Titta på de här som kör moppe med integralhjälmen som de har lite i protest högst upp på huvet, säger Staffan Hammar som vill väcka insikten att man har ett val att klara sig om olyckan slår till. Sätta på sig bältet eller stänga hjälmen kan vara livsavgörande. Att inte göra det har ju dessvärre genom åren visat sig vara just ödesdigert. Monologen är en tänkvärd bekännelse av en stressad man som rusar ut från storköpet till en lika stressad och i bilen väntande familj. Det blir inte tid att sätta på bältena för familjemedlemmarna. En annalkande mötande bil i snöstormen kommer över på fel sida och en familjefar är ensam överlevande. ?Bilbältet hade sannolikt räddat familjen? är monologens sensmoral.