Fördomar gällande tatueringar har etsat sig fast. Detta har sina rötter i hur kulturen såg ut för många, många år sedan.
För 60-70 år sedan var det nästan uteslutande kriminella eller sjömän som hade tatueringar – nu har var och varannan svensk ett motiv på sin kropp.
– Så var det långt tillbaka i tiden och har hängt med lite grann. Det kan säkert uppfattas så idag. Men om någon i ett fikarum kritiserar en ung tjej för att hon tatuerat sig så är det den som kritiserar som de tittar snett på i stället. Förr fick man försvara sina tatueringar, säger Per-Olof "Poppen" Persson, tatuerare från Boden.
Förr hade en tatuering tydlig symbolik. Sjömanstatueringarna berättade historier om vad sjömannen i fråga rest eller gjort.
För kriminella var det ett signalsystem till personer de mötte om hur farlig personen var eller vilket gäng den tillhörde.
Gängtatueringar existerar fortfarande – men i övrigt är symboliken till de flesta tatueringar förlorad.
– Det finns symbolik i en del tatueringar, men det är i stort sett borta nu. Nu är det väldigt trendigt att ha en "old school"-tatuering. Då kan en fullriggare ha betytt att man åkt båt runt Cap Horn eller seglat på alla världshaven. Sånt finns inte kvar alls, säger "Poppen".
Nu handlar i stället tatueringar om design av sin kropp, menar tatuerarna.
– En person med en tatuerad tår under ögat har oftast inte dödat någon. Att köra på en gangsterstil i sina tatueringar har inte samma betydelse längre. Många tycker bara att det är snyggt.