I strålande solsken och en mördande hetta lämnade en efter en av eleverna i årskurs tre gymnasiet.
Traditionsenligt skedde det med körsång och mest använd var klassikern Vi har tagit studenten, men det fanns också en hel del hemmasnickrade varianter.
Blandade känslor
När gladsången var över väntade nära och kära med blommor och bildtäckta plakat.
Redan i väntan innanför entrén fick Evelyn Munoz Villegas syn på sin familj och kunde inte hålla tillbaka tårarna.
- Just nu är det blandade känslor, säger hon och fläktar ansiktet med händerna.
När klassen 3AB på Barn- och fritidsprogrammet ropades upp var de fyllda med energi och avslutade sitt korta nummer på scenen med ett stort glädjevrål.
Evelyn Munoz Villegas, 20, var bland de första som klev ner från scenen och hennes mamma var snabbt framme och omfamnade henne. Samtidigt strömmade tårarna längs kinderna.
- Det är glädjetårar. Jag är så lycklig. Jag trodde inte att jag skulle få stå här, att jag skulle ta studenten och nu är jag här tillsammans med min familj. Ett mirakel har skett, säger hon och drar handen över ansiktet.
Våga tro
Att känslorna var så starka berodde inte på att hon haft problem med något speciellt ämne i skolan. I stället har kraven kommit från henne själv.
- Jag har inte vågat tro på mig själv, därför känns det här otroligt stort. Jag gjorde det, i kväll ska vi fira.
Redan nästa vecka börjar ett nytt liv.
Då ska Evelyn Munoz Villegas börja jobba och till hösten planerar hon att söka in till polishögskolan.
- Polis är någonting som jag verkligen vill bli så jag hoppas att jag kommer in på utbildningen, säger hon.
Men innan dess var det mycket som skulle hinnas med.
Familjen ville ha fotografier och runt hörnet stod en lastbil och väntade på studenterna.
En som hade flera anledningar att fira men som lyckades hålla inne tårarna var Jeremy Jacobsson som gick ut Byggnadsprogrammet.
Överraskning
När skolan samlades i en av salarna på Hälsans hus fick han gå upp scenen vid två tillfällen. En gång för att hämta sitt diplom och betyg och sedan bjöd rektorn på en överraskning.
För sina insatser under de tre åren belönades han med ett stipendium från byggbranschen.
- Naturligtvis känns det jättekul, jag hade ingen aning om att jag skulle få det, säger han.
Vad de 2.500 kronorna ska användas till hade han inte funderat över och en dag som denne fanns det av naturliga skäl annat i tankarna.
- Nu ska jag äta mat, ha det gott i kväll med mina vänner och fira att skolan är slut. Det känns som en stor frihet.