För att begränsa industriernas utsläpp av koldioxid finns det inom EU ett handelssystem med utsläppsrätter. Utsläppsrätterna fördelas mellan länderna utifrån en pott, behöver industrierna sedan släppa ut mer än tillståndet medger måste de köpa fler.
Tanken med en begränsad pott var att det skulle trissa upp priset så mycket att stora verksamheter tvingades till energieffektiviseringar eller till att byta ut sitt bränsle från kol till gas så att de inte skulle släppa ut så mycket koldioxid.
Men det hela har inte utvecklats som politikerna tänkt sig, i stället har priset på utsläppsrätter under de senaste åren minskat från 20–25 euro per ton koldioxid till cirka fem euro per ton. Enligt Patrik Söderholm, professor i nationalekonomi på Luleå tekniska universitet, beror det på att tilldelningen av utsläppsrätter varit alldeles för generös i förhållande till behovet.
– Det i sin tur beror dels på den ekonomiska krisen men allra mest på att enskilda länder infört egna politiska styrmedel för att reducera utsläppen då de sett de låga utsläppspriserna. Det har blivit lite som en ond cirkel.
Om än Patrik Söderholm anser att systemet fungerar bra i sig ser han hellre en gemensam skatt på koldioxidutsläpp.
– En skatt ger mer stabilitet, man vet vilket pris som gäller. Stabiliteten behövs för att företagen ska våga göra investeringar. Osäkerhet ligger i hur mycket utsläppsreduktion de får.
Just nu pågår diskussioner om att antalet utsläppsrätter ska tas tillbaka, förhoppningen är att priserna ska öka.