De senaste åren har försäljningen av vinylskivor världen över ökat med flera hundra procent och visar inte några som helst tecken på att klinga av, snarare tvärtom. Nyligen tillkännagav tjeckiska vinyltillverkarna GZ Vinyl att de tillsammans med sin samarbetspartner i USA, Pirates Press, beställt världens första helt nya vinylpress sedan mitten av 80-talet.
”Vinylnördar” jorden runt har länge hävdat att vinylskivan är överlägsen alla andra format när det kommer till ljudkvalitet. Men det är knappast anledningen till vinylskivans återtåg. På många nyutgåvor av äldre skivor har källmaterialet tagits direkt från CD eller någon annan digital källa, så där spricker det argumentet direkt. Men det är svårt att frångå att det ändå känns mer ”på riktigt” att lägga på en LP jämfört med att klicka igång ett album på Spotify. Dessutom har LP-skivan ett stort försprång gentemot andra format när det gäller att använda utformning, omslagmotiv och förpackning som ett säljargument.
När Traffic-gitarristen Dave Masons första soloalbum ”Alone Together” släpptes på gråspräckligt marmorerad vinyl för 45 år sedan hörde det till ovanligheterna. Vinylskivorna var i regel svarta, med något enstaka undantag. I dag släpps det skivor i alla regnbågens färger, i allsköns olika mönster och kombinationer. Ofta i små upplagor som gör dem mer eller mindre eftertraktade.
”Classic black”, som den svarta varianten numera brukar kallas, har förpassats till ”standard-utgåvan” som bara de som inte hängde med från början köper. De "riktiga" fansen nöjer sig inte med något sämre än en handnumrerad förstapress i 100 exemplar med sammetsomslag och folietryck, pressad på självlysande vinyl med en etsning av en dödskalle på b-sidan. Gärna inklusive tre screentryckta A3-affischer (handnumrerade, givetvis) och hela bandets autografer skrivna i blod. Alltihop nedtryckt i en metallbox handsmidd av Tony Iommis mormor. Typ.
Hela paketet blir ett eget litet konstverk i sig. Och inte minst ett samlarobjekt.
Men det är inte bara ny vinyl som börjat sälja som smör. På loppisar och skivbörsar runt om i landet grävs det betydligt mer i backarna än för några år sedan.
På Kronan i Luleå driver Kjell Moberg antikaffär och loppis. Bland smyckestenar, böcker och allsköns annat smått och gott har han också ett tusental vinylskivor i varierande skick och gengre. Han har märkt av en markant ökningen av intresset för vinylskivor.
– Det har stigit hur mycket som helst bara senaste två åren. Nu är det mer blandat folk i alla åldrar som köper, tidigare var det mest bara de riktiga ”nördarna”. Svensson har börjat köpa vinyl igen.
Att skivköparna blivit yngre märks också på vad som köps, menar Kjell Moberg. Musik från 80-talet som tidigare varit totalt iskallt har plötsligt fått en marknad i och med att 80-talisterna ger sig ut på kombinerad skivshopping och nostalgitripp.
– Förra veckan sålde jag tre skivor med Bonnie Tyler, när hände det senast?
En vanlig vecka säljer Kjell Moberg i snitt mellan 30–40 vinylskivor, inte helt illa med tanke på att han inte är specialinriktad på just vinyl. Som en följd av det har efterfrågan på skivspelare också växt. Men inflödet av både vinylskivor och skivspelare har samtidigt klingat av. Kjell Moberg köper själv in skivspelare från en kontakt som köpt på sig massvis med spelare på den tiden då ingen ville ha dem.
– Han har hur mycket som helst, och det är tur för mig. Annars hade jag nog bara haft en kvar här.
Men trots ökningen står vinylskivor bara för ynkliga två procent av den totala musikförsäljningen i Sverige. I dag domineras marknaden istället av den strömmade musiken.
Och det finns ingen garanti för att innehållet i skivbacken i garaget är värt mer än några kronor. Långt ifrån allt är eftertraktat, och för att inbringa några större summor från samlarna ställs det höga krav på detaljer som pressning, ursprungsland och inte minst skick. Men att vinylskivan återuppstått från de döda och återigen är ett i allra högsta grad levande format råder det ingen som helst tvekan om.
Nästa del i Duo Nöjes vinylspecial: Träffa den moderna samlaren