Svartöns All Stars har långt kvar till rullatorerna

Svartöns All Stars
Quality Hotel
Lördag 5/6-04

Luleå2004-06-07 06:30
Rolf Nilsén
<P>B<BR>L<BR>U<BR>E<BR>S<BR>Ordet i fråga kan innefatta nästan vad man än kan komma att tänka på. Och det behöver ? inte alls! ? bara handla om jämmer och elände och krossade hjärtan och annat inom den känslostormande divisionen heller.<BR>Bluesmusik kan ? mycket väl! ? innehålla andra sorters uttryck också. Det viktiga är nog att inte vara alltför rigid och styvnackad utan att låta musikformen expandera lite som den själv vill. Då tenderar det nog att kunna bli allra bäst.<BR>Som i lördags kväll då, när ett gäng mestadels medelålders män klev upp på scenen inne på Quality Hotel och rev av remsa efter remsa ur det församlade bluespaketet.</P>
<P>De hette Svartöns All Stars, men någon av dem påpekade att de ju lika gärna kunde kallas för Svartöns Old Stars också. Och visst: den församlade blueserfarenheten hos detta gäng ska man nog vara matematiskt begåvad för att kunna räkna ut. Den är i vilket fall som helst betryggande och mångbegåvad.<BR>Det behöver ju inte vara så förfärligt noga med saker och ting heller. Det handlar ju ?bara? om att uttrycka något och att understryka något annat och om att  göra ett någorlunda tydligt avtryck. Just så pass mycket att publiken känner sig väl omhändertagen och så att det inte råder någon som helst osäkerhet beträffande den mänskliga värmen och trivseln från dem som står där på scenen.</P>
<P>Beaktas bara de här faktorerna så brukar det bli bra. Och det gjordes de i lördags kväll. Utan några tveksamheter alls. Alltsammans i regi av Svartöns Bluesförening, för övrigt.<BR>Björn Sjöö grep sångmicken och slog i gång med Jagger-Richards I Got the Blues och så ett orgelsolo från Gunnar Sundström och så rullade då den här maskinen i gång. På allvar.<BR>Och förblev i gång så länge som det kändes väsentligt. Vilket var en stund.</P>
<P>Rolf Hedberg blåste livet ur Long Black Limousine. Hela styrkan stormade fram genom Crosscut Saw och Anders Wedin tog över sångmicken, medan solo fogades till solo och Lars Bonnevier klargjorde vägläget med Six Days On the Road.</P>
<P>Dragspel med Björn Sjöö (eller ett eller annat instrument också). Border Radio, av Dave Alvin och med Christer Engberg.<BR>För att inte tala om Love In Vain. Eller Hesitation Blues. Eller om förenade trombone- och saxsolon. Och så ett kompakt hårt taktarbete från positionen bakom trummorna, av Kent Sundvall.</P>
<P>Morgan Andersson sjöng också. Bob Dylans Watching the River Flow. Jonas Jakobsson ingick även i attacken och det röjdes plats för nummer som The Thing That I Used To Do, Slow Down och Fire; Springsteens låt via Robert Gordon.<BR>Samt för åtskilligt annat.</P>
<P>Inte bara B L U E S, alltså. Rockregn och annat rårivet kul ävenså.<BR>Svartöns All Stars står sig ledigt hur bra som helst och än så länge är det avsevärt långt kvar till rullatorerna.<BR>Förhoppningsvis var inte heller detta enbart en engångsgrej, utan hellre då något som gärna kan få återkomma lite då och då.<BR>Genuin spelglädje kan man helt enkelt aldrig överdosera på. </P>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!