Svartön var Luleås pulsåder

? Området borde kulturbevaras och göras tillgänglig för besökare. På så sätt kan kunskapen spridas till nya generationer, säger E. Bertil Persson, som skrivit ett förslag om bevarandet av Svartön. Under 133 år var Svartön centrum för malmhanteringen i Luleå. Järnvägen och malmhamnen var länkar för att få ut malmen på marknaden, utan dessa var malmfyndigheterna i Malmberget och Kiruna värdelösa. En pusselbit i kedjan Svartön var en pusselbit i denna följdkedja inom malmindustrin som inkluderade gruvor i Kiruna och Malmberget, hamnar i Narvik och Luleå samt järnvägar som transporterade godset på fastlandet. Med i bilden var även vattenkraftverket i Porjus. 1996 gjorde LKAB en modernare anläggning på Sandskär och verksamheten på Svartön lades ned. Kvar finns den gamla anläggningen, som tyst berättar om olika etapper i utvecklingen av industrin. Här finns järnvägen, lossningsstationen, lagerutrymmet som länkas ned till malmhamnen genom bandgången. I denna fyrkantiga tub fraktades malmen över berget och ned till vattnet när skeppen låg. Det är denna utveckling som E. Bertil Persson vill bevara genom att göra området till ett levande museum. Allt i naturlig skala ? Min tanke är man ska minimera ingreppet på ytan och bara bevara det som tillhör 1965 års anläggning. Förloppet blir lättförståeligt eftersom man ser allt i sin naturliga skala. Det hela kan liknas vid ett friluftsmuseum, en industrirelik i en park. ? Jag tänker att man ska släppa in kommersiella intressen som tycker det är kul att satsa på området. Bandgången, som ligger fem meter ovanför kajen i Malmhamnen, bildar en balkong där restauranger med havsutsikt kan öppna. En gammal personalbostad på berget skulle bli utmärkt som kafé. Nere vid hamnen kan man öppna ett fotogalleri som berättar om hur de anställda vid anläggningen levde, säger E. Bertil Persson som menar att Svartön skulle kunna bli en riktig turistattraktion. Han tror på att rensa upp området, som i dag till stora delar är täckt med buskar och sly. På så sätt skulle utsikten från bandgångens slutstation vid Svartöns nordöstra hörn bli slående, med en vy över stora delar av Luleå stad. ? En annan tanke är att besökarna ska kunna få guidade turer samt möjlighet att vandra genom bandgången ned till hamnen. I dag är framtiden för Svartön oviss. Området ägs av LKAB. En trolig utveckling är att ytan ska säljas och göras om till bostadsområde. I så fall skulle anläggningen skrotas helt. Samtidigt omnämns Svartön nyligen i en skrift från Riksantikvarieämbetet där Sveriges mest intressanta kulturindustrimiljöer är utvalda. Dokumenteringen var initierat av Kulturdepartementet. ? Jag hoppas att det kan bildas en stiftelse som tar hand om bevarandet av Svartön. Det naturliga vore om Länsantikvarien, Länsmuseumet och Luleå Kommun var med från ett första skede, förslagsvis tillsammans med Svartöstadens hembygdsförening. Ge Svartön till en stiftelse Bertil Persson har studerat andra orter där liknande satsningar gjorts. ? I stället för att skrota anläggningen borde LKAB ge bort Svartön till en stiftelse. Det skulle troligen bli billigare för dem också, säger han. Förutom bevarandet av Svartön, föreslår E. Bertil Perssons en satsning på Luleås innerstads kustlinje. Han menar att man borde göra en parkväg från Kungsgatan till yttersta udden på Sandskär. ? Jag tänker en lugn led omgiven av ett grönt parkstråk. Bilväg längs Hertsöfjärden Längs vägen finns sevärdheter som småbåtshamnen, kolkajen, Cementa, malmhamnen, Svartöstadens båthamn och NJA kajen. ? För att leden ska bli fullständig måste en bilväg dras upp längs Hertsöfjärden till Sandskärs östra udde. Där skulle man kunna se hur malmtransporten fungerar i dag genom att bevittna den existerande sjöfarten, säger E. Bertil Persson.

Svartön var Luleås pulsåder

Anläggningen för malmfrakt på Svartön representerar en avgörande epok i Luleås historia. Här kom tågen in från Malmberget, malmen lagrades under vintern för att sedan skeppas ut i stora världen. Under många år var anläggningen hjärtat i Luleås ekonomi.