I måndags togs det slutgiltiga beslutet i kommunstyrelsen om att LKAB får köpa 120 hektar mark på Svartön för att etablera sin industripark och miljardsatsning på Reemap, med fossilfri utvinning av jordartsmetaller och fosfor som kan innebära 500 jobb.
S, M och C röstade igenom markanvisningen men flera partier hade invändningar, däribland V som krävde återremiss.
– Reemap är i grunden positivt men Svartön är för litet till ytan och andra intressenter får stå tillbaka, säger Bertil Bartholdson (V).
Han anser att avtalet borde innehålla garantier för en järnvägslösning i linje med Luleå hamns ursprungliga önskemål, som innebar en rundslinga från Malmbanan över LKAB:s anvisade mark.
– Det ska gå tre gånger så många tågset om dagen ut till Svartön i framtiden och då behövs en rundslinga i stället för en säcklösning. Därför vore det bättre att säkra järnvägskopplingen innan marken säljs till LKAB. Inte lättare att förhandla till sig något bra nu, när kommunen inte har rådighet över marken.
Men även övriga markbehov för Luleå hamns expansion lämnas olösta.
– Det finns en stor oro kring att hamnen får för lite mark i förhållande till de godsmängder som ska hanteras, i jämförelse med andra liknande hamnar.
Bartholdson (V) tror att kommunen pressades hårt av gruvjätten i förhandlingarna.
– De var rädda för att LKAB skulle välja en annan lokaliseringsort annars.
Både L och KD lämnade in reservationer till beslutet och Thomas Söderström, gruppledare för L, håller med om att kommunstyret anpassade markanvisningen till LKAB:s favör – trots att frågorna kring logistik och markbehov blir hängande i luften.
– Det finns ingen färdig lösning för Luleå hamn, och det är vi väldigt oroliga över. Därför kan inte vi stå bakom detta. Om vi hade suttit vid styret, hade vi sett till att alla parter var nöjda.
Han beskriver en stor osäkerhet kring vad som ska ske framöver på Svartön.
– Kommunledningen säger att man ska försöka få fram ny mark, antingen i förhandling med SSAB, eller på Hertsöfältet. Men allt detta borde vara löst innan markanvisningen till LKAB. Nu vet vi inte vilka kostnaderna blir för Luleå hamn och skattebetalarna.
Han anknyter till att beslutet togs bara en dryg månad efter att Henrik Vuorinen, vd för Luleå hamn, hastigt klev av sitt uppdrag.
– Det jag är mest oroad över är att styrelsen för Luleå hamn inte är överens med kommunledningen. Det finns helt olika analyser och saknas en gemensam syn, trots att det har funnits gott om tid att förhandla med LKAB.
Thomas Söderström är överlag kritisk till relationen mellan politiken och de kommunala bolagen.
– Det finns inget bra styrsystem i dag. Kontrollen och dialogen saknas mellan organisationerna och förvaltningarna.