Svårast skadade soldaten hemma

- Visst skulle jag kunna tänka mig att åka tillbaka, vår närvaro var mycket uppskattad av lokalbefolkningen.I tisdags kom David Ström tillbaka till Luleå efter en lång sjukhusvistelse på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Han ser tärd men glad ut i övrigt och är hoppfull om både tillfrisknande och framtiden. Den ödesdigra dagen den 11 november i Afghanistan, fyra mil från ISAF-styrkans camp i Mazar-i -Sharif, har han inget minne av. Styrkan var ute på ett säkerhetsuppdrag för att säkra en insats för den afghanska armén då en bomb detonerade under det fordon "en galt" som de sammanlagt fem svenskarna, varav två norrbottningar och en afghansk tolk, färdades i.Inget minne
- Mitt sista minne är att jag går omkring på campen och pratar med folk, det var någon dag före händelsen. När jag vaknar upp befinner jag mig på sjukhus i Sverige, säger David och berättar att intrycket de första vakna dagarna var minst sagt förvirrat.- På sätt och vis är det ju bra att jag inte har något minne av det hela men tankarna går ju till kollegan, vår tolk som dog. Tragiskt, säger David Ström som vid attentatet hade avverkat nästan hela sitt sjumånadersförordnande och skulle åka hem inom en tvåveckorsperiod.Vid explosionen trycktes fordonet ihop, kastades upp i luften och hamnade på taket. Tolken avled och de fem andra - svenskarna - skadades i varierande grad. David var mest illa ute.- Ja, jag fick en hjärnblödning av hjärnskakningen och ett komplicerat benbrott där benet gick av på tre ställen. Tre kotor krossades i ryggen vilket krävt steloperation och så skadades revben och nyckelben, säger David. På benet har han en avancerad metallställning som fixerar. På måndag åker han till Uppsala för ännu en operation där benmassa från höften ska bli sammanhållande "cement". Det lär bli flera operationer, säger han.- Men ändå, värst var det för mina närmaste, de har haft ett helvete. Visst har jag lite dåligt samvete just vad gäller det, säger han, att de som fanns hemma borde varit mera insatta om faran med uppdraget är något han inser nu.Sambon Katarina Norman, snart färdigutbildad sjuksköterska, nickar bekräftande.- Ja det var hemskt att få samtalet, man förstod allvaret, säger hon. Hon lovordar dock den hjälp som hon fått från försvarsmakten med bland annat samtalsstöd.Optimistisk
Trots allt så ser David ljust på framtiden. Planerna är att bilda familj och att söka jobb. Han har ingen officerskarriär att falla tillbaka på utan går tillbaks till det civila livet.- Jag har arbetat inom kriminalvården tidigare och på systembolaget så jag kan tänka mig något sådant eller studera vidare, säger han. Men först handlar det om rehabilitering och han är optimistisk.- Jag kommer att bli fullt återställd som det ser ut men hur lång tid det tar är svårt att säga. Att han och de övriga i säkerhetsstyrkan gör en viktig insats som spelar roll är han övertygad om:- Ja, det känner man och jag känner mig stolt över det, förklarar David Ström.

Svårast skadade soldaten hemma

Att göra en insats för ett utsatt folk var drivkraften för David Ström, Luleå, att ge sig iväg på uppdrag till Afghanistan. Det höll på att kosta honom livet.