I Norrbotten finns 11.884 förstagångsväljare som får rösta i riksdagsvalet. Det är 6,1 procent av alla röstberättigade, så det är en stor och viktig grupp.
Tre som ska rösta för första gången är Robin Öström, Gustav Wårdenius och Jens Österman, alla 18 år. De går i samma klass och läser industriteknik på gymnasiet. Även om ingen av dem är speciellt intresserade av politik, så står de utanför Folkpartiets valstuga på gågatan och ställer frågor till Lars Anehagen och Katarina Leinikka.
– Men det är skolan som skickat ut oss. Vi ska ställa frågor till Folkpartiet och Moderaterna, berättar Robin Öström.
De viktigaste frågorna för dem är frågor som rör skolan och då i första hand skolmaten. De tycker att skolmaten är dålig och att den borde lagas på skolan.
– Det borde satsas mer pengar på maten i skolan. Utan bra mat får man ingen energi för att orka med skolan.
Dessutom borde det satsas mer pengar på vägarna i Luleå, säger Robin Öström.
Efter frågor och svar om Folkpartiets fem viktigaste frågor gick de tre vidare till Moderaternas valstuga för att ställa frågor till dem.
Ingen av de tre har bestämt hur de ska rösta. Det enda de har bestämt är att de ska rösta. Sedan är det en annan fråga om svaren från valstugorna gjorde dem så mycket klokare.
– Det är faktiskt många unga som stannar till och ställer frågor. Ofta är de från någon skola, från mellanstadiet och uppåt. De här killarna hade konkreta och bra frågor, tycker Lars Anehagen.
Samma bild har Nina Berggård, Vänsterpartiets gruppledare i Luleå, som står utanför partiets valstuga och försöker locka gammal som ung att intressera sig för deras politik.
– Ungdomarna ställer frågor om hur vi ska få fler bostäder. Många frågor handlar om arbete och utbildning. De frågar också om vi vill förbjuda läxor, berättar hon.
Enligt statsvetaren Simon Matti, vid Luleå teknikska universitet, är också förstagångsväljarna den svåraste gruppen att locka till att gå och rösta.
– Förstagångsväljare röstar i mycket lägre grad än andra. De är unga och har mycket annat för sig, förklarar han.
Det är helt enkelt svårare att nå fram till de yngre grupperna att politik betyder någonting.
– Man är inte lika insatt och tar inte heller del av nyheter på samma sätt. Sedan är ju självförstärkande om man är ett kompisgäng och ingen annan går och röstar, säger Simon Matti.