Luleå Gammelstads Manskör, en av våra mest långlivade körer i Norrbotten, briljerade bland annat i en mäktig version av O helga natt. Den växte och växte för varje vers och mot slutet kändes det som om hela kyrkan var på väg att lyfta.
Hemvärnets musikorkester bidrog också starkt till den mäktiga känslan.
Nya bekantskaper för mig var bland annat den kvinnliga studentkören Embla, med dirigenten Linnea Pettersson och LAVA med dirigenten Bo Selinder.
Speciellt LAVA gjorde ett fräscht intryck med läckra arrangemang i två julsånger.
Bo Selinder har gjort sig känd för sina humoristiska och svängiga låtar med texter som är både underfundiga och innehållsrika. Som låtskrivare är han verkligen speciell och lite av de känslorna hörs i de arrangemang han skapat.
Först i en häftig och experimentell Mothers in Brazil och därefter Carol of the Bells, baserad på en folkvisa från Ukraina.
Emblas version av Bella Notte var också ljus, rytmisk och vacker.
Hemvärnets Musikkår jobbade hårt under hela konserten. Förutom att stötta körernas olika inslag gjorde man, med hjälp av sin dirigent Magnus Plumppu, en suverän kavalkad av de jullåtar som ingår i Kalle Ankas julafton.
I dag består orkestern av runt trettiofem musiker. De vet vad de gör och det låter enormt fint när de spelar.
Körerna Lyran och Akvileja och deras körledare Göran Lindgren, slog sig ihop under årets Julton och framförde Julvisa med text av Zackarias Topelius och musik av Jean Sibelius och Jag drömmer om en jul hemma, med svensk text av Karl Lennart.
Det sköna med Luleås körliv är att det verkligen är en musikalisk konstform som berör många. Om man drar på lite kan man säga att det är en folkrörelse. Körerna är många i Luleå, Norrbotten, Sverige, världen. Professionella, amatörer, kompisgäng. Och när stämmornas harmoni är som starkast blir upplevelsen stor och omslutande.
I slutet togs en gammal hederlig kollekt upp. Jag förstod det som så att de medverkande sångarna och musikerna skulle få ta del av kollekten. Kanske var kollekten det enda arvode de många sångarna fick för sina insatser?
Ove Bucht anmodade menigheten att vara frikostig. Man kan verkligen hoppas att den uppmaningen togs på allvar