Claes Nordmark, ordförande för Norrbottens kommuner, vill se ett stopp för de industritrålare som fiskar upp nästan all strömming som tas upp ur Östersjön.
Norrbottens kommuner driver frågor som berör länets 14 kommuner, exempelvis surströmmingen och fisket kopplat till denna. Ordföranden Claes Nordmark, tillika socialdemokratiskt kommunalråd i Boden, har i flera år haft en offensiv hållning i frågan.
– Det är verkligen en fråga som berör folk. Surströmmingen är en del av den norrbottniska folksjälen. Även de som inte gillar den förstår att det här är en tradition som är långvarig och väldigt fin, säger Claes Nordmark.
Likt många andra riktar han in sig på en specifik orsak till att strömmingsbeståndet minskat – industritrålarna.
– Det faktum att strömmingsbeståndet minskat de senaste åren är något folk märkt när man ska köpa surströmming och bara får köpa en eller två burkar per butik, vilket är helt bisarrt. Varför det är så är ju för att det finns för lite strömming i Östersjön och den allra främsta orsaken till det är, och det är forskningen överens om, att industritrålningen dammsuger Östersjön på strömming som görs till fiskmjöl som sedan blir djurfoder, säger Claes Nordmark.
– Det är ett fåtal industritrålare som har en djävulsk effektivitet. Industritrålningen tar ungefär 95 procent av all strömming som fiskas och det småskaliga kustnära fisket fångar en försvinnande liten del.
De fiskekvoter som gäller beslutas årsvis. EU-kommisionen föreslog ett fiskestopp för 2024 men EU:s ministerråd beslutade om en kvot och att industrifisket kan fortsätta. Att kvoten förvisso sänkts och att trålningsgränsen flyttas är bra åtgärder enligt Claes Nordmark men det behövs mer.
– Det behöver snarast införas ett direkt förbud eller en paus för industrifisket så att strömmingsbeståndet återhämtar sig. För i nuläget är vi på väg mot en katastrof och vi ser att strömmingen i sig blir mindre i storlek, för fisken blir könsmogen i tidigare ålder när fisketrycket från trålarna är så stort, säger han.
Vill ni även ha ett stopp i det småskaliga fisket?
– Nej. Det är en så väldigt liten andel strömming de tar upp och det skapar dessutom jobb på landsbygden där strömmingen förädlas till människoföda.
Claes Nordmark är kritisk till regeringens agerande i frågan och i synnerhet landsbygdsministern Peter Kullgren.
– Landsbygdsministern och regeringen har inte drivit på för ett stopp eller en paus för industrifisket. Regeringen skulle redan nu kunna styra om och flytta kvoter från industrifisket till det småskaliga fisket om de menar allvar. Det har de inte heller gjort, säger han.
Hade det sett annorlunda ut om det var en annan regering?
– Ja, det tror jag. Jag kritiserade även den förra S-regeringen i valrörelsen sommaren 2022 och den regeringen flyttade trålningsgränsen längre ut från kusten och det var ett steg i rätt riktning. Jag var tydlig med att det var bra men ändå för lite. Nuvarande regering har knappt gjort ett smack och situationen har förvärrats senaste åren. Jag vill verkligen tro att det hade blivit skillnad om det funnits en regering som faktiskt lyssnat på vetenskapen, för det gör inte nuvarande regering.
Det småskaliga och kustnära fisket löper risk att försvinna i takt med att strömmingsbeståndet minskar. I förlängningen hotas även surströmmingstraditionen.
Claes Nordmark hoppas att det även i framtiden går att få tag på surströmming och att traditionen lever vidare.
– Det mesta går att fixa. Torsken har fått väldigt mycket stryk men där har det börjat bli någon form av återhämtning när man jobbat aktivt med att minska fisketrycket på olika sätt. Det går ju, men frågan är hur länge det ska behöva ta. Ju längre industritrålarna får rovfiska desto längre tar återhämtningen. Vi kan hamna i en situation där det inte finns några surströmmingsproducenter kvar för att det fanns ingen fisk och då kan vi tappa hela surströmmingstraditionen, säger han.
Yrkesfiskare efter Norrlandskusten har i flera år rapporterat om svaga fångster. De yrkesfiskare från länet som åker söderöver för att säkra det som behövs för surströmmingsproduktionen har de senaste åren tvingats återvända till Norrbotten för att i desperation leta fisk i Bottenviken i stället. Det återstår att se hur årets fiske blir och om det, återigen, blir huggsexa om de surströmmingsburkar som produceras.
– Jag äter själv surströmming och står och köar för att få köpa min burk i augusti. Vi är många som är förbaskade och kritiken kommer öka om det fortsatt är lika dåliga fångster för att industrifisket tillåts fortsätta, säger Claes Nordmark.