Under nästan en timme, vid lunchtid den 2 september, pressade polisens förhörsledare Peter Ahlqvist och Sixten Johansson den misstänkte 22-åringen om just denna verklighet. Att ett samtal fanns noterat från Vatchareeya Bangsuans mobiltelefon till 112 klockan 17.09 den 4 maj.
Då hade Peter Ahlqvist sakta men säkert närmat sig denna heta frågeställning med att fråga om hon ringt något samtal under besöket i hans lägenhet. När svaret från 22-åringen blev "jag vet inte" fortsatte Ahlqvist:
– Att jag frågar dig beror på att det har framkommit att hon ringde 112.
– Jaha.
– Varför gjorde hon det? fortsätter Sixten Johansson.
– Jag har ingen aning.
– Tänk... tänk nu ett tag i stället för att svara snabbt här.
Men svaret blir återigen:
– Jag har ingen aning varför hon ringde 112.
Peter Ahlqvist påpekar då att det bara var han och Vatchareeya Bangsuan i lägenheten vid den aktuella tiden.
– Och hon ringer 112. Varför gör hon det?
– Hur vet ni att det var från lägenheten?
– Det är för att hon är i lägenheten när hon ringer 112, säger Ahlqvist.
Svaret blir:
– Hmm...
– Varför gör hon det, fortsätter förhörsledaren.
Bara för att få samma svar.
En stund senare konstaterar Sixten Johansson:
– Dit ringer man ju bara om man är i nöd.
– Nä, det gör man inte. Man ringer också dit för att tjuvringa.
– Men, XX, du måste ha en uppfattning i alla fall? fortsätter Peter Ahlqvist.
– Nä, jag har ingen uppfattning. Ni talar om en grej som hände för..., ja, fyra månader sedan som jag absolut inte har någon aning om varför hon ringer dit eller när hon ringer dit, eftersom att hon har så vitt jag vet inte har varit med telefonen i örat någon gång.
Längre än så kommer poliserna inte angående larmsamtalet som aldrig kopplades fram.
Fotnot. XX lika med 22-åringen.