Luleås gator var fyllda av vitklädda, lyckliga studenter. Förra årets sommarhetta var utbytt mot sju grader, snålblåst och några regndroppar. Trots det syntes barbenta examenstagare på flera håll.
Ur gymnasiebyns olika entréer rusade klass efter klass ut och skrålade fram sång efter sång. De traditionella mössorna var givetvis på plats. Precis som rosor och mjukisdjur runt halsen. Ett av alla lyckliga gäng var klass NV3C.
- Åh det är helt galet, det känns så bra! sade en lycklig Frida Pettersson.
Kamerorna blixtrade vilt och kramar i mängder delades ut.
- Det är helt underbart. Det har varit roliga och jobbiga år. Naturvetenskapsprogrammet är inte så lätt, sade Frida Pettersson.
Nej, men hon klarade det. Och det tänker hon fira. NV3C fyllde snabbt det ballongprydda flaket som direkt började gunga intensivt. Bergsprängaren åkte fram och studenterna vrålade till musiken.
- Vi drack champagnefrukost klockan 07.00 imorse. Nu ska vi festa hela natten, sade Frida Pettersson.
Känslosamt avsked
Klasskamraten Andrea Veljkovic är med på noterna men inser snabbt konsekvenserna.
- Det kommer nog att vara lite segt imorgon, konstaterade hon.
De tre åren i NV3C har inneburit att starka band har knutits. Det är med delade åsikter Frida Pettersson nu lämnar skolbänken. För ett tag.
- Klart att det är tråkigt att lämna skolan och alla kompisar, det känns som att jag har lärt känna varenda en. Nu ska jag vara ledig ett tag innan jag börjar plugga igen.
Hon funderar på att utbilda sig till civilingenjör. Först ska hon däremot njuta av studentdagen.
- Vi har planerat den här dagen i flera månader. Ändå är det så ofattbart att den är här, det gick så fort.
Att himlen öppnar sig precis när flaket drar iväg bekommer inte någon. Flak efter flak snigelåker fram och det enda som hörs är "för vi har tagit studeeenteeen, fy fan vad vi är bra!"