GĂŒnther Kluwetasch, 62 Ă„r, i LuleĂ„ Ă€r halvsidesförlamad pĂ„ vĂ€nster sida efter en hjĂ€rnblödning 2014.
â Jag fick en mycket svĂ„r hjĂ€rnblödning dĂ„ det bara sa pang. Jag mĂ€rkte inget före och hade inga kĂ€nningar före. Jag hade kommit hem frĂ„n jobbet och satt och tittade i min dator. Sen kom min son hem och hittade mig liggande pĂ„ golvet i blod, berĂ€ttar GĂŒnther Kluwetasch.
I dag sitter han i en elrullstol utan möjlighet att sjĂ€lv ta sig i och ur den. Han har personlig assistent dagtid mellan klockan 9â18:30. FrĂ„n 18:30â22 kan han larma via trygghetslarmet som Ă€r fastspĂ€nt pĂ„ armen. Efter den tiden till pĂ„ morgonen tar nattpatrullen över trygghetslarmen inklusive de tre fasta besöken.
För GĂŒnther Kluwetasch innebĂ€r det att nĂ€r han pĂ„ kvĂ€llar och nĂ€tter behöver göra ett toalettbesök sĂ„ larmar han via trygghetslarmet, men han tycker att det för ofta dröjer för lĂ€nge innan nĂ„gon kommer och hjĂ€lper honom.
â Om man Ă€r bajsnödig sĂ„ hĂ„ller man sig sĂ„ lĂ€nge man bara kan, men till slut gĂ„r det inte lĂ€ngre. DĂ„ gör man pĂ„ sig och Ă€ndĂ„ fĂ„r man sitta och vĂ€nta. Det kĂ€nns inte alls bra, utan man kĂ€nner sig jĂ€ttedĂ„lig. Om de hinner komma sĂ„ sĂ€ger dom Ă„t mig att skynda mig för de mĂ„ste Ă„ka vidare dĂ„ de har fler att besöka. Det Ă€r kanske till nĂ„gon som har ramlat och det Ă€r ett akut larm, sĂ€ger han.
Förutom toalettbesöken berÀttar han att han Àven larmar nÀr han Àr pÄ vÀg att fÄ ett krampanfall.
â Jag fĂ„r vĂ€ldigt kraftiga krampanfall. De slutar nĂ€stan alltid i medvetslöshet. NĂ€r jag fĂ„r ett sĂ„dant krampanfall sĂ„ har jag ingen möjlighet att trycka pĂ„ larmknappen och inte heller kan jag prata sĂ„ dĂ€rför larmar jag rejĂ€lt i tid nĂ€r jag börjar kĂ€nna mig dĂ„lig. Jag tycker inte att nĂ„gon riktigt tar det pĂ„ allvar nĂ€r jag larmar utan dröjer för lĂ€nge innan de kommer, sĂ€ger han.
Det hÀr gör att han vill fÄ till en förbÀttring.
â Felet Ă€r inte operatören eller personalen för de gör sĂ„ gott de kan, utan det Ă€r för lite personal, sĂ€ger han.
Nu tycker han att det inte blir nÄgon förÀndring trots att han pÄtalat problemen.
â Vad ska man göra nĂ€r ingen lyssnar pĂ„ en? Jag har faktiskt tĂ€nkt ibland nĂ€r det kĂ€nns som dĂ„ligt och hemskt. DĂ„ har jag undrat vad som vore det bĂ€sta. Jag lever och kĂ€mpar varje dag, men jag undrar om det bĂ€sta vore att, helt enkelt, inte funnits till nĂ„got mer, sĂ€ger GĂŒnther Kluwetasch.