Det är med sorg i hjärtat jag skriver den här krönikan. En strippklubb i Kiruna. Vad ska jag säga om det?
Att det är fullständigt otidsenligt naturligtvis. Den norrbottniska jämställdhetsdebatten – kampen mot statiska könsroller som låser in kvinnor och män i separata fängelser – har gått snabbt framåt de senaste åren. Vi är många som förstår att sexism inte hör hemma i Norrbotten. Som vet att vårt län bara kan överleva och utvecklas om kvinnor och män får existera på lika villkor, oavsett kön.
En strippklubb i Norrbottens nordligaste stad går tvärtemot det. Sänder signaler om att kvinnor är till för att göra män kåta. Ja, först och främst säger strippklubbar att kvinnor är sexuella objekt som ska tillfredsställa män.
Låt oss tala klarspråk om strippklubbars själva kärna: Det är dit män går för att se kvinnor klä av sig. Maktordningen mellan könen kunde inte vara tydligare. Männen (som har pengarna) betalar för kvinnorna (som har kropparna). Den största ekonomiska vinsten gör inte stripporna, utan klubbägarna. Som i de allra flesta fall är män.
Strippklubbar skapar inte bara statiska könsroller inom sina väggar. De skapar även en otrygghet i närområdet. På samma sätt som jag undviker tunnlar och parker under mörka kvällar skulle jag undvika ett geografiskt område där jag visste att det låg en strippklubb. För hur skulle jag handskas med att möta ett gäng män på väg hem från strippklubben, om jag mötte dem ensam?
Det är ingen situation jag vill vara med om. Verksamheten på strippklubbar talar om att mäns sexualitet är större än kvinnors, närmast djurisk, och måste tillfredsställas. Det är en unken gammaldags myt men det är en myt som strippklubbar går i vinst på. Samma myt brukar ibland användas för att ursäkta mäns sexuella våld mot kvinnor.
Jag förstår att politikerna i Kiruna försöker stänga etablissemanget. Lika självklart är det att LKAB bojkottar Nya Bistro Trägårn, som hyser strippklubben. Den måste ju vara en ren mardröm för LKAB, som de senaste åren har lagt ner allt större kraft på att bryta machonormer och få fler kvinnor att arbeta i gruvan. IF Metall har meddelat att de stödjer bojkotten.
Jag känner djup sympati med de kirunabor som delar ut flygblad i anslutning till strippklubben: ”TACK för att DU väljer en krog som INTE tycker att sexuell exploatering av kvinnor är underhållning!”
Jag hade gjort samma sak – i omsorg om min stad och om människorna som bor där. För vad säger egentligen en strippklubb om Kiruna? Jo, att sexismen är en del av nöjesutbudet. Att strippklubben behövs för att kvinnorna lämnar staden medan männen stannar kvar. En sådan symbolik är helt förödande för Kirunas framtid. Den kommer att innebära att många människor väljer bort staden. Då hjälper det föga att dagens befolkningsutveckling faktiskt är positiv.
”Många av dem som kritiserar detta skulle gärna visa sin kropp om de hade varit så snygga att någon betalade för det”, säger strippklubbens ägare i Norrbottens-Kuriren. Det är en argumentation så låg att den egentligen inte förtjänar att bemötas. Ändå vill jag göra det.
En strippklubb som bygger på unkna myter om könen har ingenting med fri sexualitet att göra. Ingenstans är bilden av sex så låst som vid den traditionella strippstången. Både kvinnor och män framställs som statiska könsvarelser, inte som fria individer med individuella lustar.
När strippkungen säger att hans kritiker är fula, kunde han lika gärna säga att vi är pryda. Naturligtvis är vi inte det. Vi tar oss bara rätten att göra vår egen definition av skönhet och kåthet. För min del är det mycket mer radikalt och frigjort.