Artikeln publicerades första gången i maj 2017, i samband med att kommunalrådet Yvonne Stålnacke skulle avgå och Lenita Ericson, Emma Engelmark och Carina Sammeli gjorde upp om att bli hennes efterträdare.
I tisdags satte sig Lenita Ericson, Carina Sammeli och Emma Engelmark ner för en utfrågning i stadshuset.
Någon av de tre socialdemokratiska politikerna – Ericson är stadsbyggnadsnämndens ordförande, Sammeli ordförande för barn- och utbildningsnämnden, Engelmark Lulebos styrelseordförande – kommer att efterträda Yvonne Stålnacke på posten som kommunalråd bredvid Niklas Nordström om valet 2018 går som sossarna tänkt. Hundratals åhörare ser och hör de tre kandidaterna föra fram sina spetsegenskaper, förklara varför just de borde bli andranamn på Socialdemokraternas kommunlista, med god ton och ödmjukhet. Utfrågaren, NSDs politiske chefredaktör Olov Abrahamsson, ställer frågorna och kandidaterna svarar lydigt.
Här ska inte bli något rosornas krig, ingen maktkamp i det fördolda, inga interna rygghugg i partikulisserna. Här ska inte bli något 1998.
1998? Jo, så här var det…
Vi börjar året innan valet. Skotska forskare visar upp nyligen klonade fåret Dolly, prinsessan Diana avlider efter en trafikolycka i Frankrike, tv-serien Expedition Robinson skapar mobbningsdebatt – och i Luleå stormar det socialdemokratiska havet. Sittande kommunalrådet Kjell Mickelsson har aviserat sitt avsked från posten i och med kommande hösts val. Vem som ska efterträda honom och bli Ulla Ölvebros parhäst ska avgöras på arbetarekommunens representantskap i maj 1998 – och tre huvudkandidater har utkristalliserat sig redan ett år innan.
Leif Wikman, 46, socialnämndens ordförande. En Piteåsosse i samma generation som Anders Sundström, som dock haft ett uppehåll från politiken och först 1989 tagit plats i kommunfullmäktige. Lågmäld och uppskattad av de som känner honom, men en doldis för de allra flesta.
Mårten Ström, 50, fritidsnämndens ordförande. Metallfackets starke man och en tung pjäs i kommunpolitiken. Är LO-fackens kandidat och därmed favorit redan från start i och med att fackklubbarna har många röster på representantskapet.
Karl Petersen, 48, informationschef på HSB. Skåning som flyttade till Luleå 1979 och har suttit i kommunfullmäktige sedan valet 1994. Pratar mycket företagsklimat och kultur, något av en visionär, är akademikernas och ungdomens kandidat.
Nu jobbar alla tre något i skymundan för att övertyga partiets gräsrötter om att just de bör få de olika S-föreningarnas röster på representantskapet om ett år – samtidigt som de bara knappt vågar erkänna att de är intresserade av kommunalrådsposten.
”Jag måste ta mig en funderare”, säger Mårten Ström.
”Jag har världens bästa jobb”, säger Petersen.
”Först ska partiet bestämma sig för politiken. Därefter ska dom bästa företrädarna väljas. Det är så det går till i vårt parti”, säger Leif Wikman.
Strax före jul genomför Luleåsossarnas valkommitté ett möte och bestämmer hur fullmäktigelistan ska se ut. Där får Karl Petersen plats nummer tio. Men kritik från medlemmarna gör gällande att representantskapets olika grupperingar och taktikröstningar skapar bristande förankring i medlemsleden och att gräsrötternas åsikter inte tas på allvar. Så framåt vårkanten 1998, i mitten av april, genomför Luleås socialdemokrater en medlemsomröstning i frågan om vem som ska bli nytt kommunalråd.
De 2 571 medlemmar får chansen att göra sin röst hörd.
Drygt hälften av dem, 1 309 stycken, tar den chansen.
Karl Petersen får 501 röster.
Mårten Ström får 472 röster.
Leif Wikman får 264 röster.
Allt ställs på sin spets.
Formellt måste nämligen medlemsomröstningens resultat prövas av valkommittén, som sedan ger sitt förslag till nytt kommunalråd. Det ligger sedan till grund för det beslut som fattas på representantskapets möte 11 maj – men det är där som beslutet tas, ingen annan stans. Det råder delade meningar kring vilken vikt som ska läggas vid medlemsomröstningen.
”Vi måste väl respektera det beslut som fattas”, säger Petersen.
”Det är repskapet som ska bestämma. Det här är bara en enkät”, säger Ström.
En vecka senare föreslår valkommittén att Karl Petersen ska bli ny vice ordförande i kommunstyrelsen och nytt kommunalråd. Konkurrenterna föreslås ingå i kommunstyrelsen. Att Ulla Ölvebro ska vara förstanamnet är givet sedan länge – men Petersens framtid är osäker, trots kommitténs rekommendation.
LO-facken vässar nämligen stridsyxan.
”Vi kommer att slåss för större representation i kommunstyrelsen”, dundrar norrbottniske LO-ordföranden P-G Isaksson, tillika byggnadsnämndens ordförande.
Den fackliga kolossen har alltid varit en maktfaktor i kommunpolitiken men lagom till höstens val ser dess makt ut att brytas. I valkommitténs rekommendationer finns bara en person – Mårten Ström – med facklig bakgrund i kommunens högsta styre.
”LO var med och bildade partiet”, ryter Isaksson, och kommenterar Petersens kommunalrådsambitioner med ett lakoniskt ”det har vi osett”.
Allt pekar mot ett dramatiskt representantskap 11 maj.
När socialdemokraternas representantskap samlas i stadshusets sessionssal på måndagkvällen märker rutinerade bedömare att något är på gång. Fackens ombudsmän sitter för sig, medlemsföreningarnas för sig, det ligger en speciell stämning i luften. Anledningen?
Bakom kulisserna har nämligen ett hemligt möte genomförts redan under förra veckan. Det är LO-basen P-G Isaksson som samlat ett femtiotal ombud från i första hand Kommunal och Metall till ett taktiksammanträde, där en strategi lagts för att peta Karl Petersen. Inte bara från kommunalrådsposten – men också från en plats i kommunstyrelsen. Hur de ska gå till väga visar sig på representantskapet.
Avgående kommunalrådet Kjell Mickelsson sitter ordförande och driver igenom ett röstningsförfarande som passar de fackliga ombuden – som vill se Mårten Ström som Mickelssons efterträdare – som hand i handske. I första steg föreslås val av ordförande i kommunstyrelsen, det så kallade första kommunalrådet. Ulla Ölvebro väljs enhälligt.
I andra steget blir det intressant. I tidigare fall har representantskapet nu valt kommunstyrelsens vice ordförande, det andra kommunalrådet. Nu lägger istället mötesordförande Mickelsson som förslag att övriga sex ledamöter i kommunstyrelsen här ska väljas i klump. Efter votering går det förslaget igenom med rösterna 77-55 och först då väljer de fackliga ledens talesman Runo Wikström att presentera ytterligare två kandidater till kommunstyrelsen. Det handlar om skolstyrelsens ordförande Alf Fredriksson samt Ingrid Norberg från Kommunal – men det är inte namnen på kandidaterna som är det viktiga. Det är att en av dem är kvinna.
Ombuden på representantskapet har att skriva ner sex namn av de nio som finns tillgängliga. Eftersom Socialdemokraternas interna regler säger att varannan damernas gäller ska tre av namnen dessutom vara kvinnor. De ombud som var med på det hemliga mötet har uppenbarligen enats om att inte i något fall skriva Petersens namn på sina röstsedlar, utan istället lyfta fram de egna nominerade, och den strategin lyckas.
På representantskapet får Mårten Ström 120 röster medan Karl Petersen bara får 85. Skillnaden? 47 röster – som av ett sammanträffande exakt det antal personer som, enligt dåtida uppgifter till NSD, deltog i det hemliga mötet veckan innan.
Petersen får förvisso sjätte flest röster, men eftersom varannan damernas gäller gick LO-kandidaten Ingrid Norberg förbi, trots sina 78 röster. När det så blir dags att välja andra kommunalråd är inte Petersen längre aktuell över huvud taget.
För det krävs nämligen en plats i kommunstyrelsen.
Reaktionerna låter inte vänta på sig. Partiveteranen Sigfrid Andersson är orolig över konsekvenserna.
”Partiet är mycket illa ute. Det är en fadäs som inte går att reparera. Hur ska vi kunna förklara det för våra väljare när de går till valet?”
Det är fler som känner sig oroliga – och svikna. Majvor Larsson-Müller, kommunstyrelsens vice ordförande, faxar sin avsägelse från alla politiska uppdrag 14 timmar efter beslutet.
”Jag kan inte acceptera det tjuv- och rackarspel som såg till att Karl Petersen inte ens kom med i kommunstyrelsen”, säger hon.
Segerherren Mårten Ström ställer sig dock kallsinnig till all turbulens och oro.
”Om en månad har folk glömt kommunalrådsvalet.”
Förloraren Karl Petersen, däremot, håller sig undan offentlighetens ljus. Efter en vecka låter han sig intervjuas och säger sig inte ens vara arg, bara mer stimulerad än någonsin. Han ser nämligen ett ljus i sin politiska tunnel – den nya idén med personval, där väljarna får möjlighet att kryssa fram sina favoriter till mer framträdande positioner på valsedlarna.
”Människor är väl upplysta och vill kanske göra något mer än bara välja en sedel och ett parti”, säger Petersen en vecka efter nederlaget och ställer sitt hopp till folket.
Arbetarekommunen, Socialdemokraternas lokala beslutande organ, har nämligen bestämt att två av s-platserna till kommunstyrelsen ska vara lämnas öppna inför valet. Detta för att eventuella krysskungar och dito drottningar ska kunna beredas plats i det lokalpolitiska finrummet. Petersen och hans s-förening, Stadsviken-Malmudden, drar igång en krysskampanj. Petersen är förvisso rökt som kommunalråd, de platserna kommer att tillfalla Ulla Ölvebro och Mårten Ström, men platsen i kommunstyrelsen ska räddas åt folkets man.
I november 1998 närmar sig valet. Socialdemokraterna, som återtagit regeringsmakten efter förra valet, kampanjar för att behålla den på riksplanet. I Luleå genomlider dock partiet en kris.
Avhopp har följt på avhopp, den interna kritiken har varit stenhård och stämningen är allt annat än god. Oron kulminerar när altmeistern Sven Köhler, tidigare kommunalråd och arbetarekommunens ordförande, meddelar att han inte tänker låta partiet använda sig av hans namn och ansikte i den kommunala valrörelsen.
Men det tar inte slut där – Köhler kommer inte ens att rösta på sossarna i kommunvalet, och står för det offentligt.
Han tycker att representantskapsmötet 11 maj, och behandlingen av Petersen, var droppen som fick bägaren att rinna över.
”Ett fruktansvärt svek mot medlemmarna. Jag kan inte acceptera det”, säger den sorgsne gråsossen.
Allt sammantaget står det klart att socialdemokraterna i Luleå kommer att få jobba i motvind under valrörelsen. KG Holmqvist, partidistriktets vice ordförande, säger att han befarar att så många som 30 procent av s-väljarna ska låta bli att rösta och nu handlar allt om att rädda det som räddas kan.
Partiet kraftsamlar, tunga pjäser – bland annat partisekreterare Ingela Thalén och näringsminister Anders Sundström – flyger upp från Stockholm för att gjuta olja på vågorna och i någon mån lyckas man. Karl Petersen avbryter sin personvalskampanj inne i Domus och ställer sig i sossarnas valstuga på Storgatan. Mårten Ström väljer att begära att socialdemokraterna i Luleå omprövar hans kandidatur efter valet, vilket skulle kunna tolkas som en gest av ödmjukhet men i grund och botten inte förändrar något i sakfrågan.
När Petersen nås av uppgiften om att sossarna kan tappa en tredjedel av sina röster kan han ändå inte undvika ett litet, litet nålstick i valets slutspurt.
”Det här har visat att demokratin kommer före politiken.”
Redan när de första vallokalsundersökningarna kommer på kvällen 20 november står det klart att socialdemokraterna inte gör ett bra val – varken i riket eller i Luleå kommun. Det blir partiets sämsta sedan 1928 och på valvakan i Luleå fungerar inte ens tv-apparaterna. Analysen är dock klar – den lokala tillbakagången beror inte på partiets interna stridigheter i kommunalrådsfrågan.
”Vi ser nu att vi följer rikstrenden. Hade konflikten betytt mer hade vi tappat ännu mer”, säger Ulla Ölvebro.
En ljuspunkt finns dock: Karl Petersens personvalskampanj. Medan Mårten Ström kryssats på blott åtta procent av partiets valsedlar har Petersen fått förtroendet av mer än var fjärde väljare och inkasserat nästan dubbelt så många kryss som de tre toppnamnen på sossarnas fullmäktigelista – tillsammans. Det innebär att Petersen per automatik flyttas upp till första plats på listan, men däremot inte att han får en kommunalrådspost.
Några krav åt det hållet vill inte heller skåningen komma med.
”Det finns annat, till exempel kommunfullmäktiges ordförande. Det är en position som är underskattad. Med det här resultatet i ryggen är jag beredd att ta mig an vilken framtida roll som helst där jag kan vara med och driva utvecklingen framåt för Luleå.”
Veteranen Sven Köhler jublar över Petersens resultat i personvalet.
”Han blev utsatt för en kupp 11 maj. Det här är givetvis en oerhörd markering”.
Det är en markering som socialdemokraterna i Luleå nu tvingas ta på allvar. Den egna majoriteten är försvunnen och partiet tvingas samregera med vänsterpartiet i kommunfullmäktige. Efter krav från vänstern kommer Luleå under kommande mandatperiod endast att ha ett kommunalråd och det blir, enligt tidigare representantskapsmötes beslut, Ulla Ölvebro. Karl Petersen blir kommunfullmäktiges ordförande, Mårten Ström blir vice ordförande för kommunstyrelsen samt fortsatt fritidsnämndens ordförande och alla är glada och nöjda.
”Att fatta beslut i så här stor enighet är en bra signal på en lång turbulens i partiet. Nu gäller det att börja jobba med Luleås utveckling”, säger Petersen.
Av den kommunalrådspost som orsakat ett drygt halvårs irritation, interna stridigheter och hätsk stämning i partiet återstår till slut ingenting.