Videon är inte längre tillgänglig
Patientsäkerheten har seglat upp på agendan. Från nationell nivå kommer riktlinjer och pengar för strategiskt arbete som ska minska vårdskadorna. Erica Ohlsson, vice ordförande i Vårdförbundet Norrbotten, välkomnar satsningarna men anser att en viktig aspekt glöms bort.
För att undvika vårdskador krävs personal som har tid att ge god vård.
- De anställda vill verkligen utveckla arbetet och se till att det blir en god och säker vård, men man springer i ekorrhjulet hela tiden. Om du är gammal och diabetiker, ligger på akutmottagningen och inte får vatten på en hel dag, så går det illa, säger hon.
Se individen
För henne handlar det om att ha tid för varje enskild patient. Men stressen leder till att avgörande arbetsuppgifter glöms bort. Det kan handla om antibiotika som inte ges i tid, om vätska, om ett trycksår som inte upptäcks eller om att inte få hjälp med sina mest grundläggande behov.
Erica Ohlsson minns en händelse på akutmottagningen.
- En patient ringde och sa att hon var kissnödig. Det är en enkel sak att hämta ett bäcken. Men just då fick vi ett traumalarm som vi måste springa på. En kvart senare kommer jag in till patienten och då har hon kissat ned sig. Är det så vi ska bedriva vård?
Ingen vill utsätta en patient för något sådant, menar Erica Ohlsson. Ändå sker det och sjuksköterskan går hem med känslan av otillräcklighet.
- Jag brukar alltid tänka på mig själv. Om det skulle ha varit jag som tryckt på knappen och behövt kissa och så ligger jag där och måste kissa ned mig. Patientsäkerhet är inte alltid på liv och död, säger hon.
Högt tryck
Viktoria Kristoffersson, sjuksköterska på infektionskliniken vid Sunderby sjukhus, instämmer. Hon är själv aktiv i arbetet med att förbättra patientsäkerheten. På hennes klinik har man arbetat målinriktat i tre års tid.
Ändå blir det fel ibland.
- När det inte fungerar faller vi oftast tillbaka på att vi är kort om folk och har högt tryck. Vi kan strukturera och förbättra men om vi är för få går det inte ihop. Springer man allt vad man kan för att hinna med det basala är det svårt att driva igenom förbättringar, säger Viktoria Kristoffersson.
Pressen ökar
Hon har jobbat på kliniken i tio år, trivs med chefer och kollegor men menar att pressen ökar. Det är tufft att hinna engagera sig i arbetet för ökad säkerhet i vården.
- Vi är skyldiga att kompetensutveckla oss men arbetsgivaren ger inte alltid utrymme till det. Den tiden får vi oftast stjäla från patienten.
Viktoria Kristoffersson pratar om minimibemanning, vikariebrist och överbeläggningar.
- De gånger man är på väg att göra fel tänker man "oj, det här hade kunnat gå illa". Som tur är har jag aldrig gjort större fel men man ligger på gränsen och undrar om det ska ske. Vi har haft några incidenter som lett till lidanden och stora kostnader. Patienter som får trycksår första dygnet kan ha en veckas längre vårdtid än de hade behövt från början.
Vad krävs för att åstadkomma förbättringar?
- Det är alldeles för mycket fokus på ekonomin i förhållande till patientsäkerheten. Jag tycker att man ska vända på det. Först titta på patientsäkerheten och utifrån det titta på ekonomin. Ett liggsår som man inte hinner se kan bli dyrt, säger Erica Ohlsson.
Tvätta händerna
Ett exempel är hygienfrågan, där Norrbottens läns landsting har satsat på att öka kunskapen bland de anställda.
- Vi har inte ens handfat på alla rum. Om jag har en stressig situation hinner jag kanske inte tvätta mina händer vilket gör att jag sprider smittan vidare till nästa rum. Då måste man vända på det. Visst, ett handfat kostar pengar men långsiktigt kostar det mer att inte ha det, säger Erica Ohlsson.
Ett annat problem, menar de, är att patienter skrivs ut för snabbt.
- Det är sällan vi har lediga platser. Det blir ett högre tryck att skriva ut patienter, då vi har andra som väntar. Pressen har ökat. Man kan känna att patienten hade behövt ett eller två vårddygn till, säger Viktoria Kristoffersson.
Det skapar frustration bland patienter och närstående.
- Anhöriga säger "ni kan inte skriva ut min gamla mamma" och många gånger kommer patienten i retur då hon inte klarar av sin hemsituation. Jag kan förstå att anhöriga blir ledsna. Det är inte läkarna som märker det eftersom de är klara med de medicinska åtgärderna, utan vi sjuksköterskor som ansvarar för omvårdnaden. Det är frustrerande om läkaren säger att patienten ska hem och jag ser att hon eller han inte klarar sig hemma. Ur omvårdnadssynpunkt är de inte färdigbehandlade. Förr kunde patienterna ligga kvar ett par dygn, säger Erica Ohlsson.