Avsikten var att man skulle gå på Storgatan, men det visade sig att så många var intresserade och stannade och ställde frågor redan vid utgångspunkten, så gänget blev kvar vid kullen.
Kerstin Mannberg erkänner att hon inte riktigt begriper det här med bin.
– Jag fick en ingående berättelse när jag var på skördemarknaden i Boden, men jag förstår ändå inte riktigt hur det står till med samhällen, drottningar och allt det där. Men bin är klokare än människor, så är det.
En av deltagarna från biodlarna i Luleå var föreningens ordförande PetterEsberg. Han har sina samhällen i Södra Sunderbyn, där bina samlar honung från, i första skedet på våren, den blommande sälgen. Sedan kommer maskrosen, sedan de övriga sommarblommorna och sedan hallonblommen. Och så blåbärsblommorna förstås.
Han berättar att Luleå biodlarförening har mellan 60 och 70 medlemmar. Medelåldern är relativt hög, men fler yngre blir intresserade av biodling och allt fler kvinnor söker information.
Luleå tillhör de områden som ännu är förskonade från parasiten varoadestructor, en ilsken illbatting till kvalster som försvagar binas motståndskraft och kan orsaka svåra skador. I början av 90-talet upptäcktes den i Skåne och nu nalkas den även från öster. Gränsen för utbredningen går vid Kalix och Sundsvall.
Petter Esberg och hans biodlarkollegor är medvetna om att det handlar mera om en tidsfråga, när kvalstret sprider sig över hela landet och upptäcks också i Luleå, än om det gör det. Det går emellertid att bekämpa odjuret på biologisk väg, med oxalsyra (just det, samma som är i rabarber).
– Man kan spreja med oxalsyra, berättar han.
Petter Esberg har inga massor med samhällen, tre stycken, och han är relativt nybliven biodlare. Kristina Sundqvist har sina kupor vid Norra Gäddvik och hållit på i 35 år.
– Man kan nästan säga att det är ett sätt att leva, tycker hon.
Hennes bin lever av ängsblommor och så finns det en del trädgårdar med trädgårdsväxter i närheten.
Biodlarna på Floras kulle på lördagen visade bland annat en visningskupa med bin som kröp omkring bakom glasskivor. Många på väg in till stan stannade och frågade och tittade. Någon drottning fick de dock inte se, för i hastigheten hade hon blivit kvar i den ordinarie kupan när biodlarna packade på lördagsmorgonen.
Det är när drottningen ger sig iväg från ursprungskupan, som man säger att bina svärmar. Olga Widén har haft tur. Under de tre år som hittills haft bin, har de inte svärmat någon gång för henne.
– Olika bin är olika svärmningsvilliga, berättar hon.
Under senare år har också aveln gått ut på att få fram bin som är mindre benägna att svärma. Mindre tjolahopp och rymningar, desto mera tid för honungsproduktion.
Men nu ska man komma ihåg att bin inte bara producerar honung. De står för 70 procent av all pollinering och är som pollinerare oskattbara för att vi överhuvud taget ska få något att äta på bordet.