När solen tittar fram och det som gömts i snö nu tittar fram kan man konstatera att rökarna står för största nedskräpningen. Det mesta som slängs på gatorna är nämligen fimpar och snus, uppger Anna-Marita Johansson, sektionschef för parkdrift:
– 40 kilo kanske inte låter mycket men tänk på hur mycket en fimp väger.
I Luleå finns omkring 700 soptunnor, flest i centrum där det rör sig mest folk. Det är på Storgatan som soptunnorna töms oftast.
– Vi tömmer även på andra ställen under helgerna om det är fint väder, där människor samlats.
Rätt placering för varje soptunna är viktigt för att maximera nyttan. I dag finns ingen policy eller riktlinje om hur många soptunnor det ska finnas per antal invånare.
– Vårt förslag, som politiken ska besluta om, är att det ska vara en sopkorg per 200 invånare i stadsdel eller by. Busshållplatser är en bra placering, speciellt busslinjerna mot stan.
Andra bra platser är gång- och cykelbanor, korsningar, samlingsplatser och där verksamheter, som paketutlämning, finns.
– Man kanske öppnar paketet direkt och då finns behov av större papperskorgar, tunnor eller komprimerande tunnor.
Sommartid ökar antalet tunnor eftersom många vill äta sin lunch ute vilket genererar många förpackningar som är skrymmande.
– Så småningom kommer vi att ha nya tunnor eftersom vi vill ha källsortering i offentlig miljö och det kommer även en ny lag om det.
Från 2026 ska kommunerna ordna möjligheter att källsortera förpackningar utomhus, som torg och parker ..
När det gäller hundbajs kan påsarna slängas i alla soptunnor. Kommunen har även tagit fram ett klistermärke som kan hämtas på flera återvinningscentraler, som visar att hundägare kan slänga påsen i en fastighetsägares tunna.
– De har varit jättepopulära. Vi tillverkar omkring 600 per år.
En intressant detalj är att klisterdekalerna kom till efter ett medborgarförslag, enligt Johansson.
– Alla kanske inte tänker på att man ska plocka upp hundbajset även i naturmark i en stad. Även om det finns träd är det inte okej att låta hunden bajsa där. Barn kanske leker i skogsdungarna och det tror jag inte alla tänker på.
Hon påpekar också att tamdjur kan förstöra barnens lekplatser och sandlådor då de gör sina behov där. Tidigare har kommunen bytt ut sanden, men inte längre:
– Sanden är inte oändlig, det finns ett slut även på den. Det är ett bekymmer att man inte tänker så långt som djurägare.