Bönehuset på Hertsön ekar tomt. De enda som finns på plats är Lubna Ahmed och Shaista Siddique. Vanligtvis ber de böner här tillsammans under ramadan men inte i år.
De har ställt om till digitalt och talen de tidigare samlades till har sänts på Youtube.
– Nu har man blivit mer tillsammans globalt men vi saknar det fysiska, att få träffa någon. Det är väldigt synd, speciellt för barnen, säger Lubna Ahmed.
Hon bryter på göteborgska men jobbar nu som SFI-lärare i Luleå. Hon minns barndomens ramadan och den förväntan som byggdes upp.
– Det var stort. Vi gick till moskén och träffade andra, åt god mat och hade bönestunder. Men mycket handlar också om andlighet och tal om livet efter döden, säger hon.
Att göra gott är grundtanken med fastan, berättar de.
– Det gör att man får känna hur de fattiga som inte har mat lever. Har man fastat i 30 dagar har man nästan samma känsla som de, säger Siddique.
Hon kommer från Pakistan, blev värmlänning några år men bor nu i Luleå där hon studerar till förskollärare.
När fastan bryts inleds den traditionella festen Eid al fitr. Eid betyder återkommande lycka eller festglädje på arabiska och man brukar önska varandra "Eid mubarak", översatt "glad fest".
Festligheterna sker hemma i år.
– Mamma ska komma till mig och vi ska fira inom familjen, säger Siddique.
– Man får dela upp det och träffa vissa på förmiddagen och de andra på dagen och kvällen. Vi klär på oss traditionella kläder och äter god mat. Så blir det när man har en stor familj, säger Ahmed.
Förut hyrde de lokaler på Blackis för att kunna samla alla.
– Vi var där nästan varje år innan pandemin, fortsätter Ahmed.
De skänker pengar till en fond under Eid, oavsett pandemi eller inte.
– Jättemånga familjer köper kläder bara någon gång per år och det är på Eid dagen. Alla har rätt att få fira Eid på ett fint sätt, säger Ahmed.
De tillhör Ahmadiyya muslimska samfundet som har sina huvudkontor i Göteborg och England, berättar de.
– Vi brukade åka dit varje år för att träffa andra människor, våra släktingar och kusiner. Det var en gemenskap som inte finns på samma sätt nu, säger Ahmed.
Nu längtar de till pandemin är över och till de kan fira nationaldagen, i stillhet eller tillsammans.
– Med grannar, grillfest, flaggan i topp och jordgubbstårta, säger Ahmed om hon får drömma sig tillbaka till tiden innan.