Sharifullah Muhammed-Omar har jobbat som skräddare i både Afghanistan och Iran men driver nu sedan sju månader tillbaka skrädderi i Luleå. Här med en av kunderna, diakonen Anna-Stina Lind som köpt flera plagg av honom.
Det råder en varm stämning i skrädderiet på Örnäset den här tisdagsmorgonen. Med måttband i hand ses skräddaren Sharifullah Mohammed-Omar vara i full färd med dagens arbete. Han kom till Sverige från Afghanistan år 2015 och hade då lång erfarenhet av klädbranschen, både i Afghanistan och Iran.
– Hemma i Afghanistan jobbade jag på en större firma där vi bland annat sydde kläder till svenska Hennes och Mauritz, berättar Sharifullah Mohammed-Omar, eller Sharif som han kallar sig.
När Sharif var med i ett sömnadskollektiv i Luleå för ett par år sedan kom han i kontakt med Åsa Isaksson, kläddesigner. Nu samarbetar de för fullt.
– Jag öppnade skrädderiet för sju månader sedan, säger Sharif.
– Och när jag hörde du öppnat tog jag kontakt med dig, för jag hade ju sett vilken otrolig skräddare du är, säger Åsa.
Precis bakom kyrkan på Örnäset har Sharifullah Mohammed Omar sitt skrädderi där bland annat kläder till diakoner sys.
Deras första projekt uppstod efter ett slumpartat möte.
– Jag var på loppis här mittemot, i Örnäsets församling, och träffade då diakonen Anna-Stina Lind. Vi började bolla hur man skulle kunna sy nya sorters kläder till diakoner, berättar Åsa.
Anna-Stina Lind glider in genom dörren när vi står och pratar. Hon är Sharifs och Åsas första diakonkund.
– Vi diakoner har länge varit lite osynliga, eller åtminstone dåliga på att synas. De här plaggen kanske kan göra viss skillnad där, säger hon och visar sin favoritblus.
Skräddare Sharifullah Mohammed Omar, diakonen Anna-Stina Lind och designern Åsa Isaksson har tillsammans tagit fram den blus Anna-Stina bär här. "Åsa är ju som en popcornmaskin av idéer och Sharif en fantastisk skräddare. Så det är roligt vara kund här" säger Lind.
Det är den hon har på sig. Den har puffärm, är sydd i ett bubbligt tyg och har mönstrade kanter. Anna-Stina har med glädje sett vad Åsa och Sharif skapat den senaste tiden.
– Att komma hit, få vara med och välja tyg och se över form och sånt har varit jätteroligt.
Innan beställning förankrades tanken om nya kläder med stiftet. Anna-Stina menar att det nog är olika från församling till församling, men hon upplever en stor öppenhet i sin.
– Det är egentligen ganska fritt vad vi diakoner bär. Kravet är att kläderna ska vara gröna, diakonens färg är grön. Utom vid till exempel präst- och diakonvigningar. Då är det svart kavaj, svart kjol eller svarta byxor, grön skjorta under kavajen och svarta inte alltför täckande strumpbyxor under kjolen.
Förutom blusen med puffärm har Anna-Stina även köpt en längre klänning från Sharifs skrädderi, även den i olivgrönt. Nu funderar hon på en klänning i ledigare stil och Sharif hämtar ett exempel från skyltfönstret, en i pastellgrönt. Anna-Stina ler.
– Den där blir fin. Men i olivgrönt.
Diakon Anna-Stina Lind tittar igenom utbudet av nysydda diakonkläder. Hennes favoriter är de i olivgrönt.