Det är en lång resa både tidsmässigt och runt om i Sverige som Stig gjort. 1957 kom han till dövskolan i Vänersborg och där jobbade han också som målare till 1969. Samma år flyttade han upp till Malmberget där han också var målare. 1970 blev det Sundsvall. Senare på 1970-talet till Örebro där han förfinade sin teknik som målare vid universitetet. 1980 gick resan hem till Pajala igen. Under tiden hade synskadan försvårats.
1981 fick han hjälp med jobb hos Samhall i Luleå, där han sedan dess bott. 1988 och 1993 opererades han för starr. Men synen har efter det försämrats ytterligare så att han i dag är svårt synskadad. 1996 sökte han och fick förtidspension.
Största skutan
Men under alla år sedan tonåren har det stora fritidsintresset varit att bygga fartyg av modellsatser. Och som nämnts har det hunnit bli 67 skutor. Han har kvar endast fyra skepp hemma på Tullgatan i Luleå. Resten är spridda i hela landet hos släktingar och andra vänner.
- Stigs största fartyg finns till beskådande vid tolkcentralen i Stadsvikens vårdcentral i Luleå. Vi hade tänkt ha med det på utställningen. Men det fanns farhågor att skeppet kunde skadas vid flyttningar, så det får stå kvar där, menar Ulf Renlund som ansvarar för utställningen i museets kafé.
Osäker fortsättning
- Min favoritskuta är Vasaskeppet, som jag byggt fem gånger. Och engelska Mayflower, som förliste 1621 i USA, är en annan favorit som jag gjort flera exemplar av. Det har varit väldigt roligt under åren att bygga alla dessa skepp. Jag har ju dåligt med synen nu. Men jag har hittills kunnat se resultaten undan för undan, säger Stig Strålind med hjälp av teckentolken Eva Sandström, Luleå.
Fortsätter du fortfarande i fartygsbyggarbranschen ?
- Limningen har blivit ett mer och mer besvärligt petgöra de senaste åren. Speciellt då stegarna upp till seglen. Synen har blivit sämre och sämre. Så jag får se om jag kan fortsätta, menar Stig Strålind.