Stephen King som fenomen är något som ingen läsare av thriller, skräck och fantasy kan ha missat. Inte ens den som bara läst Dostojevski och Lars Norén kan säga författarnamnet Stephen Kings namn med en trovärdig frågande känsla. No way.
”Att skriva” kom ut första gången år 2000 och det är en verkligt hantverksmässig bok för alla som läser och har funderingar på att kanske själv skriva, eller bara är intresserad av att förstå mer av vad som skapar en bra berättelse.
För Stephen King har varit med ett tag och bara en snabb titt på hans verkslista gör en lite matt.
I ”Att skriva” får vi följa med på Stephen Kings egen resa från de första tafatta skrivförsöken, känslan av att se sin första novell bli antagen, den första romanen, ”Carrie”, publicerad av ett ansett förlag. Succérna som följde, filmatiseringarna, de personliga motgångarna, alkohol och droger, förtvivlan, återkomster, klarhet, nya starka romaner i ett, som det ser ut, jämnt flöde. En produktivitet som nästan känns bedövande.
De goda råden är oftast handfasta. Den som vill bli en bra författare bör läsa och skriva mycket. Inga konstigheter, ingen magisk inspiration, mest hårt och envetet arbete.
Hur väl du än förbereder dig kan du misslyckas.
På köpet får man dessutom en bra inblick i Kings eget liv, från barndomen och fram till idag. Uppväxten i småstäder runt om i Wisconsin och Connecticut med mamman och en storebror. En fattig uppväxt, ständiga flyttar, byta skola varje år, problem, problem.
Mitt i all misär fick Stephen King tid och kraft att utveckla sin kreativa sida. Det är en märklig och mäktig historia. Inte minst hyllar och tackar han sin familj, barnen och hustrun Tabitha Bryce som han träffade sommaren 1969.
Ola Larsmos översättning har en perfekt tonträff och dessutom är innehållet i hans efterord en lärorik och nyttig snabbanalys av Stephen Kings författarskap.