"Jag ser verkligen upp till människor som jobbar i vården."
Han sätter sig på cykeln och trampar. Hans stora intresse är att cykla och han har redan börjat träna igen med tvåhjulingen på sitt virtuella program. Det går knappt att tro att det är sant. För bara några dagar sedan stannade Stefan Senlings hjärta. Två gånger.
Han berättar hur det hela gick till. Och det började med ett pass på den där cykeln hemma i Sunderbyn förra fredagen.
– När jag hade cyklat färdigt, varvat ner och satt mig på stolen så skickade jag ett sms till min kompis som jag tränade med. Några sekunder efter var det som att någon tog en slägga och dammade till mig i bröstet. Jag har aldrig känt en sådan smärta i hela mitt liv. Jag förstod att det inte skulle räcka med att gå till sängen och vila lite.
Det visade sig vara en hjärtinfarkt. Han kunde inte gå, men han hade sinnesnärvaron och styrkan att ändå kräla på golvet fram till ytterdörren för att låsa upp och underlätta för ambulanspersonal att ta sig in. Och han hade ju telefonen i handen efter att ha skickat ett sms till sin kompis. Så när han låg ner vid ytterdörren ringde han 112.
Sen började det riktiga dramat.
– Varenda andetag gjorde ont. Jag låg bara och skrek där i hallen. Jag har hört de som säger att de tror att de har haft en infarkt någon gång. Då kan jag säga: Du märker om det är en infarkt.
Ambulanspersonalen bar in honom i bilen. Sen slocknade han. Hjärtat stannade.
Personalen fick igång hjärtat igen och de fick in honom till Sunderby sjukhus. Sen hände det på nytt. Hjärtat stannade igen.
Men Stefan Senling är fortfarande vid liv. Sjukvården räddade honom med defibrillator två gånger.
Han berättar att han inte förstod att det var så illa, även om han visste att det var något allvarligt.
– Jag hade tydligen legat med nyckeln i handen och sagt att de ska låsa dörren och sätta nyckeln i brevlådan. Snacka om att fokusera på fel saker just då. Men jag kommer egentligen inte ihåg så jättemycket, säger han och berättar senare:
– Jag sa visst också att jag mest var rädd för att få en utskällning för att jag hade ringt ambulansen i onödan.
Stefan Senling
Det tog 34 minuter från det att han ringde 112 till att han var fullt omhändertagen. Det tog en helg på sjukhuset och sen var han hemma igen.
Han öppnar ytterdörren och kliver in i hallen. Han håller ut armarna, öppnar handflatorna och snurrar majestätiskt i ett helvarv.
– De här har räddat livet på mig.
På väggarna hänger hans cyklar.
– Läkaren sa det, att om jag inte hade varit så vältränad från min träning med cykel så hade jag kanske inte klarat mig. En gång kanske. Men att komma tillbaka två gånger – då hjälpte det att jag är tränad.
Men framför allt tror han att det var en duktig personal och en fungerande sjukvård som räddade livet på honom.
– 34 minuter efter att jag larmade låg jag färdigbehandlad på sjukhuset. De som jobbar med akutsjukvården är supermänniskor. Jag blir så imponerad. De är så otroligt lugna och inte vem som helst kan jobba så. De säger själva att de bara gör deras jobb. Men det är de som har valt ett sådant yrke, det är de här människorna som har räddat mitt liv.
Stefan Senling
Han tåras upp när han pratar om det här.
– Det är så mycket kritik mot sjukvården. Men jag ser verkligen upp till människor som jobbar i vården, som kan behålla lugnet och göra deras jobb så bra. Jag blir rörd när jag pratar om det och tänker på hur det hade kunnat gå för mig annars.
Han hade turen på sin sida att han hade telefonen i handen och att han bor nära Sunderby sjukhus. Men för Stefan var det inte minst den snabba insatsen som räddade honom.
– Jag kommer inte ihåg så mycket. Jag kommer ihåg att det gick fort i ambulansen. Det var en kille och en tjej som jobbade och killen höll fast i mig för det gick fort kurvorna. De ska vara väldigt stolta över det de gör på jobbet för jag hade inte suttit här om jag inte hade fått den hjälp jag fick av dem.
En del klär ut sig eller målar ansiktet när det är Halloween. Stefan Senling var på väg att dö två gånger om och vaknade till liv igen.
Och vid Pärleporten var han inte välkommen.
– Jag fick inte komma in, jag försökte komma in två gånger men de skickade tillbaka mig båda gångerna. Det är som på krogen och så är det någon som är för full: ”Du får ta ett varv” och så kommer man tillbaka till samma vakt som känner igen en. ”Nej, du får inte komma in. Du får gå hem.” Det verkar vara samma system där.
34 minuter. Sen var Stefan Senling hel igen.