Nyligen nekades partiet, på grund av säkerhetsskäl, att hålla sitt planerade årsmöte på Scandic Hotel i Luleå. Partiet har även svårt att hyra lokaler för såväl partidistriktet som arbetsgrupperna i kommunerna. Samtidigt drar sig många medlemmar för att delta i offentliga möten.
Är det unikt för Sverigedemokraterna?– Det är kanske unikt i den bemärkelsen att det är en stor organisation som finns på många platser, som också är ett etablerat riksdagsparti som på något sätt hamnar i den här typen av bekymmer. Det händer inte direkt för andra riksdagspartier, på så sätt är det unikt, säger Simon Matti, statsvetare på Luleå tekniska universitet.
– Sedan att privata fastighetsägare säger nej till att hyra ut sina lokaler till olika verksamheter som de inte vill ha i sina lokaler, det händer väl med jämna mellanrum och det står dem väl fritt att göra.
Finns det ett demokratiskt problem att ett parti har svårt att ordna möten?– Mötesfriheten är ju grundläggande för att en demokrati ska fungera överhuvudtaget. Den måste man ju slå vakt om. Men det här att privata fastighetsägare inte vill hyra ut sina lokaler, det faller knappast inom ramen för en inskränkning av den friheten. Det är klart att det är besvärligt och det är svårt att hålla möten om man inte har en lokal. Men det är klart att det finns sätt att lösa det på.
Många medlemmar uppger att det inte vågar vara med på offentliga möten och känner att de måste smyga med sitt medlemskap. Hur ser du på det?– Det är väl ganska välkänt att det finns en ganska utbredd uppfattning bland sådana som inte är Sverigedemokrater att det här är ett parti som står för värderingar och åsikter man inte gillar. Det handlar inte om olika ideologiska skillnader, utan det kanske handlar om synen på människor och sådär vilket kanske gör det mer känsligt.
– Det finns inget formellt som hindrar någon att vara med i Sverigedemokraterna. Så det faller väl inte heller under någon inskränkning, men det är klart att indirekt så är det bekymmersamt om människor känner att de inte får säga eller göra vissa saker som ändå faller inom lagens ramar för att man är rädd att på olika sätt stigmatiseras, säger Matti.