Då begynnelsetonerna i Utan er ekat ut dyker Magnus Ekelund, som för att håna oss alla, upp på scenen med en cigarett i handen. Hånande – på grund av hur uppenbart det är, så fort han greppar mikrofonen, att hans lungor ändå är totalt ointagliga fort av röstkapacitet. Med hjälp av ett samspelt Stål och en gästande Erik Zettervall sjunger han sedan Jakob Hellman-duetten, tillika öppningsspåret från den nyutkomna debutskivan Svart flagg. Andraspåret, Teenage Dream, följer direkt på, eftersom kvällens koncept går ut på att återskapa albumet, i sin helhet, live. Med pauserna. Så som det är menat att höras.
Det mesta blir också väldigt starkt, om än vissa låtar förlorar lite på den begränsning som en fast instrumentsättning för med sig. Just Teenage Dream hade till exempel tjänat på att framföras i den drömska, Aphrodite’s child-inspirerade tappning som återfinns på skivan – men vad gör egentligen det, när det ibland låter lika bra som Ingen signal här gör? Med en återvänt Zettervall på vänster flank och hans, skägg- och frisyrmässigt, identiske klon Jonas Nordqvist reflekterad på andra sidan förenas det utökade Stålet i en mäktig sjumannakör under den refräng som innehåller några av Ekelunds allra bästa rader: ”Det är bara kött/det är bara blod/ingenting är kärlek/ingen vågar tro”.
På publikens begäran återvänder gruppen, efter att avslutningsspåret Två hjärtan spelats och de redan lämnat scenen en gång, för att bjuda oss på kvällens enda låt som inte går att hitta på Svart flagg. Och kanske är just den, Här kommer solen, spelningens bästa. Nästan, i alla fall. Förhoppningsvis dyker den upp på nästa skiva.