Staffan Westerberg porträtteras

Staffan Westerberg är ingen ny bekantskap i SVT-rutan. I över 40 år har hans storpotäter, strumpor och dockfigurer setts av generationer. Men i kväll får du möta en annan sida av samme man, när SVT visar Kurirenjournalisten och filmaren Marianne Söderbergs dokumentär

LULEÅ2007-03-23 06:00
Herr galenDet finns en stark myt om Luleåfödda teaterikonen Staffan Westerberg. Den att han med sina många gånger sorgsna barnteatrar i SVT förstört flera generationer med unga. Sanningen är väl snarare att han influerat flera generationer. För oavsett om du är 50 eller 30 så har du - eller åtminstone har haft - någon slags relation till hans egensinniga föreställningar. Staffan Westerberg debuterade nämligen med barnprogram i den statliga kanalen redan i början av 60-talet, i en tid då barnprogram på TV var någonting nytt.

Tog intryck
När Marianne Söderberg växte upp hade hon också tagit intryck av hans nyskapande sätt att berätta en historia. Och han fortsatte att dyka upp i hennes medvetande när han senare blev kultförklarad på sjuttiotalet. Efter att ha intervjuat honom i radio något decennium senare så hade redan idén om en dokumentär skapats. När Staffan sen, 72 år gammal under 2006 återvände till sitt barndoms Luleå för att sätta upp pjäsen Storgatan såg hon ett tillfälle som behövde gripas.
- Egentligen spelar det inte så stor roll vem som hade gjort den här dokumentären, bara den blev gjord kände jag. Jag hade alltid velat sitta som en fluga på väggen och se hur han arbetade, hur han skapade sina annorlunda föreställningar. Staffan är fullständigt unik i teatersverige och tomrummet, när det nu blir, efter honom kommer aldrig att fyllas, säger Marianne Söderberg.

Möter privatpersonen
I dokumentären Herr galen följer Marianne och fotografen Dan Jåma arbetet med föreställningen Storgatan - en Las Vegas show i Luletappning. Staffan visar sitt barndomshem i Svartöstaden och berättar de verkliga händelserna som färgat och gett liv åt hans historier. Men vi möter också privatpersonen Staffan Westerberg. I hemmet i Stockholm och när han beskriver sig själv som sorgsen och ensam, efter att han som gammal återvänt till Luleå för att jobba.
- Jag håller inte med om den beskrivningen riktigt. Jag har träffat 20-åringar som är betydligt äldre än Staffan. Han är otroligt levande, rolig, varm och en otrolig arbetsledare och regissör. Man får inte glömma att vi tagit honom i farten här, mitt i hans arbete med den jätteuppsättning som Storgatan var och där Staffan samtidigt skulle regissera, skriva manus och hålla koll på scenografin. Jag tror att han uppfattas som sorgsen för att han också blev fysiskt sjuk av att jobba så hårt, säger Marianne Söderberg.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om