Mycket i Lena Holgersdotters liv handlar om barn. Både på jobbet och på fritiden. Hon bor i Gammelstad och arbetar som produktionsassistent på Norrbottensteatern, där hon anställdes 2011 för att arbeta med barnteaterfestivalen.
- Det var inte planerat när jag sökte jobbet att jag skulle arbeta med just barnteater, men det är väldigt roligt och har gett mig enormt mycket. Barn är spontana och ger direktrespons.
Också sina ledigheter tillbringar hon gärna med barn. Hon har inga egna, men har lärt känna några barn i Indien som har blivit väldigt speciella för henne.
Hälsade på fadderbarn
För 14 år sedan bestämde sig Lena Holgersdotter för att hälsa på sitt indiska fadderbarn som hon brevväxlat med i många år. Hon tillbringade två och en halv vecka hos fadderbarnet och lika lång tid reste hon runt i landet, som hon genast förälskade sig i. Efter det har hon besökt Indien många gånger.
Åtta år efter första resan, under en promenad i byn Premagiri, träffade hon för första gången Samuel, en CP-skadad pojke som varken kunde tala eller gå.
Lena Holgersdotter är en hängiven hobbyfotograf, så hon frågade om hon fick ta ett foto av honom och han nickade glatt. När hon reste tillbaka till Sverige hade hon med sig bilden av pojken som hon inte kunde släppa tankarna på.
Hon hade kontakt med nunnorna i ett kloster i byn och genom dem förhörde hon sig om hur Samuel hade det.
- Handikappade barn i Indien göms ofta undan. Han fick ingen sjukgymnastik och han gick inte i skola, utan levde isolerad hemma i familjen.
I samråd med nunnorna bestämde hon sig för att göra något för att förbättra hans situation. Hon började samla in pengar bland arbetskamrater, vänner och bekanta. Det räckte för att ge pojken undervisning och sjukgymnastik i ett års tid.
För att säkerställa att medlen skulle hamna i rätta händer inledde hon ett samarbete med den katolska kyrkans hjälporganisation KDSSS i Indien.
Snart fick hon frågan om hon kunde stötta ytterligare en CP-skadad pojke i byn och eftersom det fanns tillräckligt med pengar var det inget svårt beslut att ta sig an honom också.
Lärde sig prata
Det visade sig att båda pojkarna utvecklades snabbt när de fick den hjälp de behövde. Samuel kan i dag både prata, äta själv och gå med stöd. Han går i skola och kan sköta mycket hemma som han inte kunde tidigare.
Efter ett år återvände Lena Holgersdotter till byn för att hälsa på.
- Det var helt sagolikt att få träffa killarna.
Byborna hade ordnat med en mottagning för henne och barnen i skolan spelade upp en pjäs som de hade skrivit själva.
- Pjäsen handlade om att förr skämdes man för handikappade barn, men nu hade barnen lärt de vuxna att det var fel och omodernt och nu gjorde man inte det längre.
I dag får alla funktionshindrade barn i byn ekonomiskt stöd från Lena Holgersdotters insamlade medel. I byn har det startats en organiserad grupp som kallas Lena Disable Group, där 15 handikappade barn och deras familjer ingår. De träffas varje vecka för att stötta varandra att våga ta plats i samhället.
Getbank
På hemmafronten arbetar Lena Holgersdotter för att ständigt samla in nya pengar. Hon brukar åka runt i olika kyrkor, visa bilder och berätta om de funktionshindrade barnen byn.
- När jag berättar om projektet brukar det vara ganska lätt att samla in pengar. Jag tror det beror på att människor vet att jag har direktkontakt med byn. Det är inga omkostnader och mellanhänder.
2007 startade hon en så kallad getbank i Premagiri. 15 getter köptes in för att lånas ut till fattiga familjer. Geten är dräktig vid ankomsten till familjen som sköter om den tills killingarna föds. Då betalar de tillbaka sitt lån genom att skicka tillbaka en killing till banken. De övriga får familjen behålla. En veterinär ser till att getterna blir betäckta.
- Ett av skälen till att det föds så många funktionshindrade barn tror man är att mammorna får för dålig mat. Getmjölken är bland annat ett väldigt bra kosttillskott för gravida kvinnor.
Även getbanken driver hon i samarbete med den katolska hjälporganisationen KDSSS och när hon besöker Indien brukar hon också åka runt och hjälpa till i andra projekt som KDSSS driver, bland annat en skola för före detta barnarbetare och ett center för aidssjuka.
Än så länge bedriver Lena Holgersdotter sin insamling på egen hand, men om det växer ännu mer, vilket hon hoppas, funderar hon på att starta en förening i Sverige.
Fotnot: När det här reportaget publiceras är Lena Holgersdotter redan på plats i Indien. Det går att följa hennes blogg på http://premagiri.wordpress.com/