En av parterna som kan ha intresse av ombyggnaden av masugnen 2015 är Termostav, involverat i dödsolyckan i veckan och dödsolyckan 2003.
– Jag är förvånad över att de släpptes in på SSAB nu, med tanke på vad som hände då, säger Jörgen Näsström, ombudsman vid IF Metall Norrbotten.
Metallfacket har en egen klubb vid SSAB. Där anser man inte svaret solklart.
– Det har gått många år, man kan inte förutsätta att det ska vara som då, säger huvudskyddsombudet Lars Bergström. Facket kan kräva att en part byts ut, men nu vet vi inte omständigheterna kring senaste olyckan, resonerar klubben.
SSAB är den part som främst ska ha frågan, därifrån finns i det här läget inget svar. Företaget vill återkomma.
Det är heller inte Metallklubben som tecknar avtal med exempelvis Termostav vid byggarbeten på SSAB, utan Byggnads. Metallklubben vill ta över teckningsrätten, en diskussion om det ska tas.
– Det är ju vi som är på plats, säger Peter Thornberg, Metallklubben.
Han är engagerad i entreprenadfrågor. Olyckor har visat sig kunna vara en varningsflagg för att entreprenörsanställda får sämre villkor än de ska ha. Nu ska facket gå igenom träffade överenskommelser och arbetsvillkoren kring arbetena vid den anläggning nära masugnen där senaste dödsolyckan inträffade.
SSAB tar säkerhetsarbeten och uppgörelser med entreprenörer på stort allvar, omvittnar Metallklubben. Det är däremot facket, som bland annat via medlemmars samtal med entreprenörsanställda, kommer de tillfälliga arbetarna in på livet. För utländsk arbetskraft är språket en barriär. Dessutom kan facket i vissa kulturer upplevas som en fiende.
I olika tidsperioder har missförhållanden, ofta vid entreprenörsföretag, avslöjats. Varje gång ska de få ett slut.
Ändå upprepas de.
I Luleå finns några kända fall:
Det är 1988, och det uppdagas att ungerska arbetare jobbar med usla löner och dåliga arbetsförhållanden vid SSAB. Deras företag anlitas av ett tyskt företag för renoveringsarbeten.
Fem år senare, ett tyskt företag har entreprenaden och flera andra företag är involverade när slovakiska arbetare renoverar koksverket vid SSAB. Liknelsen med ungrarnas förhållanden kommer upp. Avtal tecknas med Byggnads om anpassning till svenska avtal.
– För ett antal år sedan var det problem med såna här saker men vi har inget hört i det här fallet, säger en ombudsman vid Byggnads.
Sex dagar senare dör en slovakisk arbetare.
Senare knackar journalisten Katarina Karlsson och kollegan Hans Granqvist dörr hos den omkomnes landsmän och efterhand klarläggs bilden av nattjobb 21 dagar i sträck och undermåligt skydd vid farligt arbete.
Facken har lurats, det finns skenkontrakt och anställda får bara drygt 2.000 kronor i månadslön. Slutligen tvingas företaget Termostav punga ut med 20 miljoner kronor i ytterligare ersättning, att dela på.
Hösten 2004, konkursdrabbade Inexa i Luleå ska avrustas. Ett slovenskt företag är underentreprenör åt ett italienskt. Slovenska arbetare får inte lön. Facket agerar. Det slutar med en makaber situation där Metalls Brage Karlsson hämtar ut massor av pengar i en plastkasse och delar ut åt arbetarna, som åker hem.
Året efter ansöker ett portugisiskt företag om att tillfälligt få vara med i en svensk arbetsgivarorganisation.
Då kan minimilön användas.