Här hittar du samtliga artiklar i serien Dokument: Valet och S-kvalet
Vilka ser Socialdemokraterna klassmässigt som sina väljare?
Landstingsrådet Maria Stenberg, facklig ledare i Socialdemokraternas distriktsstyrelse, blir lite överraskad av frågan. När journalister ringer är det oftast för att få snabba kommentarer i sakfrågor.
– Ja, det här är lite filosofiska frågor. Jag tror att det beror på vem du själv är som socialdemokrat, vad du har för bakgrund och arbetar med för frågor. Jag är undersköterska i botten, kommunalare som jobbat fackligt i LO. Även i vårt parti har det blivit lite individuellt. Vi har våra väljargrupper, vi värnar om dem som har svagast ställning, men det kan vara olika grupper. Allt från pensionärer till unga och människor som förlorat jobbet, säger hon och fortsätter:
– Klassamhället handlar också om orättvisorna mellan kön. Var du kommer ifrån är också en klassfråga, i Norrbotten finns en frustration hos, inte alla men en del, människor som bor i inlandet gentemot kusten. Vi har samhällsklyvningar som inte fanns förr, säger hon.
Socialdemokraternas traditionella bild av klassamhället stämmer inte längre.
– Du kan vara väldigt högt utbildad men vara arbetslös och leva med små ekonomiska ramar. Då blir det per automatik ändå en grupp som vi värnar. Och det kan vara människor som inte har en lång akademisk utbildning men ändå tjänar bra och lever ett gott liv. Klasskillnaderna finns kvar men ser inte ut på samma sätt som för 30–40 år sedan.
Pratar ni mycket om det här internt?
– Ja, vi har en ideologi, ett hjärta, om hur vi vill att samhällsmodellen ska se ut. Hur passar den in i dagens samhälle? Det är en jättestor fråga för oss, säger Stenberg.
Hon delar statsvetaren Charlotta Söderbergs bild att den ideologiska debatten är satt lite på undantag.
– Vi lever i ett samhälle där inte bara politiken utan nästan alla ska leverera oneliners. Jag hoppas att det kommer tillbaka, mer djupa samtal om komplicerade frågor i både livet och samhället. Varken i politiken eller livet fungerar det så bra med enkla, snabba lösningar, säger hon.
Maria Stenberg anser att "oneliners-kulturen" gynnar populistiska partier.
– Populismen bygger ju på det. Är man populist vill man servera en enkel lösning. Som när Sverigedemokraterna säger: bara vi stänger gränserna till Sverige blir alla så glada och lyckliga. Fast vi vet att det inte är så. Det är aldrig så, inte i livet heller, säger Maria Stenberg.
Hon menar att alla etablerade partier har liknande dilemman.
– Det är något alla brottas med. Vi känner att vi har ett ansvar, men hur ska det gå till? Hur ska vi klara av det? Jag sätter det i paritet med att alla politiska partier har minskat i antal medlemmar och mötesformerna vi har haft i hundra år, fungerar inte i dagens värld.