Vad är det roligaste du gjort som chef för Norrbottensmusiken?
– Först och främst stoltheten jag känner när jag ser en konsert med någon av våra ensembler runtom i länet. Det andra är två saker som inte hänt än – den 28 augusti spelar Norrbotten Big Band på Royal Albert Hall i London, medan Norrbotten NEO spelar på Polarprisets prisceremoni i Stockholm. Det kommer att vara väldigt stort för mig.
Hur hamnade du där du är idag?
– Jag har en bred bakgrund i musiksektorn. Dels har jag en utbildning som konsertpianist och har 1000 konserter i ryggen, men jag har också jobbat länge som pedagog genom min musiklärarutbildning. Jag ser på min väg hit som någonting som hela tiden byggts på och blivit en kedja, en snitslad väg.
Vad betyder musik för dig?
– Det har alltid varit ett sätt att uttrycka mig, en känsla av att ha något att berätta. När jag själv lyssnar på musik vill jag bli berikad på något sätt. Det handlar mycket om känslor, vilket har gjort mig till en musikalisk allätare.
När blev du senast berikad?
– Senast jag verkligen kände "wow" var faktiskt när jag hörde Norrbotten Big Band spela med Django Bates, vilket är vad de gör i London i höst. Det var helt fantastiskt.
Vad skulle du önska hände med musiken i Norrbotten?
– Jag skulle vilja att vi gjorde oss synligare. Vi norrbottningar måste bli lite stoltare över det vi har, för Norrbotten har ett otroligt rikt musikliv. Om jag kan hjälpa till med att lyfta fram det vore det otroligt roligt.
Vi hälsar på dig mitt i semestern; vad har du för semesterplaner?
– Jag fyller 50 i sommar, så just nu har jag lite motvilligt mycket att förbereda inför min födelsedagsfest. Det blir en middagsfest med familjen och de närmsta vännerna. Sedan åker jag till London med mina barn vilket ska bli jätteroligt – jag har redan börjat pricka av vilka muséer vi ska besöka. De två sista veckorna hoppas jag kunna göra så lite som möjligt och bara njuta.
Vad är sommar för dig?
– Det är att tanka batterierna och sjunga långsamhetens lov. Dessutom är det för mig något nytt – när tiden går långsammare hinner många tankar ikapp en, så semestern blir en tid för reflektion. Jag får en sorts avslut, och vid höstens omstart tar jag med mig något nytt mål att uppnå.
Vilken är världens bästa sommarlåt?
– Jag måste säga den som nästan alltid får mig att gråta: Den blomstertid nu kommer. Jag har ju varit lärare och hört den ofta på skolavslutningar, och jag tänker alltid att jag inte ska gråta, men vid andra versen brister det. Den tar mig tillbaka till gamla minnen från barndomen.