Snart ett minne blott

Huvuddelen av åren hos NJA/SSAB har han arbetat vid masugn 1. Om den kan man i Kuriren från tredje juli 1951 läsa att det nu är dags. ?Norrbottens järnverk passerar i dag en ny milsten i sin snabba utveckling. Den väldiga koksmasugnen importerad från Österrike startar och markerar den första delen av järnverkets utbyggnad?, konstaterade tidningen. Masugnens tidiga historia är inget NJA:s ägare svenska staten hade skäl att lyfta fram. Nazityskland hade byggt upp ett stålverk i Österrike med fyra masugnar och några år efter andra världskriget flyttades en av dem från Herman Göring-verken i Linz till Luleå. Järnverket hade funnits en tid men hade kört med eltackjärnverk. Nu blev råjärnsframställningen koksbaserad. Råjärnstillverkning i masugn kan liknas vid en gryta där du stoppar in ingredienserna, inte minst malmen, och ut kommer råjärn som senare kan bli till stål. Självförsörjande med koks Länge köptes koks in för att stoppas i masugn 1 men 1975 hade NJA skaffat sig sitt nyligen renoverade koksverk och blev självförsörjande. Masugnens historia är också historien om hur arbete i industrin i Sverige utvecklades. ? Det var väldigt tungt. Man kan tänka sig hur de som började 1951 hade det. Det var handkraft, sedan maskiner och så kom elektroniken. Då körde du inte längre masugnen på känsla, för tidigare körde du med ryggraden, kan man säga, säger Lage Mukka, som var arbetsledare och driftschef. Han var från Haparanda och tillhör de många som över åren kommit norrifrån för att jobba i stålindustrin i Luleå. Det var 1968 som Lage Mukka började. Ett år senare började Jan Hallgren, nu involverad i projektarbeten men han jobbade också några år vid masugnen. ? Det var tungt, jävligt och skitigt men arbetsglädjen var mer utpräglad, beskriver han. Ungefär så ser också Lage Mukka på det. ? Man tog hand om varandra mer. Allt skulle göras för hand och för att orka med det fordrades att du hjälptes åt, beskriver han. I dag är det mer av var och en för sig, vid en dator eller i andra uppgifter. Effektivare än föregångarna Masugn 1 kompletterades så småningom av masugn 2. För några år sedan bestämde sig SSAB (gamla NJA) att bara ha en masugn. Så tvåan revs och masugn 3 byggdes. I går var det exakt fyra år sedan den startades och där tillverkas mer råjärn än i de båda andra tillsammans. Någon månad efter starten stängdes ettan och platschefen Ragnar Alatalo uppger att det inte finns planer på att ens ha den kvar i reserv. Lage Mukka har nu ett ansvar i de förestående rivningarna av sin gamla arbetsplats. ? Den måste inte rivas men vi jobbar i förebyggande syfte, innan det händer något. Den väldiga kroppen till masugnen blir kvar, någon gång rivs även den men beslut saknas. Rivningen av den 60 meter höga inkapslade tegelskorstenen börjar emellertid om två veckor. De anlitade rivningsarbetarna som ska hålla till högt uppe i korgar till kranarmar ska inte vara höjdrädda. Uppifrån och ner, är vad som gäller. Omkring 200 ton tegel ska tryckas in i skorstenen så att det trillar ner och sedan plockas teglet ut där nere. ? Teglet ska deponeras, det ska bli utfyllnad på Stålverk 80-tomten, berättar Lage Mukka. Att stadsbilden över Luleå förändras är något som rent av handlagts som ärende vid Luleå kommun. En del av fasaden ska också bort liksom plåtar till ytterväggar och andra delar som anses utgöra risker. Under sin epok, 1951?2000, stängdes masugnen av en period i slutet av 1970-talet samt även 1981?1982, då det var dåliga tider för stålet.

Snart ett minne blott

Stadsbilden i Luleå förändras.Rivningarna av masugn 1 påbörjas och den 60 meter höga skorstenen ska plockas ner.? Den här ugnen har gjort mycket för Luleå och Norrbotten, säger Lage Mukka, med 36 år på jobbet.

Stadsbilden i Luleå förändras.
Rivningarna av masugn 1 påbörjas och den 60 meter höga skorstenen ska plockas ner.
? Den här ugnen har gjort mycket för Luleå och Norrbotten, säger Lage Mukka, med 36 år på jobbet.