Peder Jonsson tillträdde jobbet som domprost i Luleå domkyrkoförsamling 2007. Det var också i Luleå han började sin prästbana då han 1977 fick en tjänst som domkyrkoadjunkt som det hette på den tiden.
Så man kan lugnt säga att cirkeln nu sluts då han får sluta där allt började.
Utbildad elektriker
Dessutom är han född och uppvuxen på Bergnäset i Luleå. Att han skulle bli präst var dock inte självklart och han utbildade sig först till elektriker och sedan till fritidspedagog.
Visserligen var hans föräldrar kyrkligt aktiva, men det var först då han var 17 år som han blev aktivt kristen.
- Och det var sången och musiken som tog mig in i kyrkans värld. Som pensionär hoppas jag också få mer tid för körsången, säger han och påpekar att det alltid finns ett behov av basar.
Luleå har dock inte varit hans bas i livet. 1979 flyttade han till Hortlax där han jobbade som komminister fram till 1992.
Under de åren hann han också med några inhopp som vikarie vid Sjömanskyrkan i Narvik och i Aten.
Körde 5.000 mil
Utlandstjänstgöringen gav mersmak och från 1992 fram till 1997 tjänstgjorde han som kyrkoherde vid Svenska kyrkan i Fuengirola, på spanska Solkusten.
- Mitt arbetsområde var hela södra delen av iberiska halvön, både i Portugal och Spanien. Jag körde säkert 5.000 mil per år, säger han och minns tiden i Spanien som både rolig och arbetsam.
Sedan återvände han hem till Norrbotten och Piteå. Nu väntade jobbet som kyrkoherde i Öjebyn. Ett jobb han hade kvar fram tills han blev domprost.
Han bor fortfarande kvar i den gamla prästgården i Öjebyn, som han köpte för många år sedan. Men snart är det slutpendlat.
Bytte värdering
Den 8 juni fyller han 65 år och egentligen hade han inte tänkte gå i pension redan då. Han hade tänkt vara med då domkapitlet flyttar in i de nya lokalerna vid Rådhustorget. En flytt han själv tog initiativ till. Men inflyttningen har flyttats fram flera gånger och nu är det april 2014 som gäller.
Dessutom blev han svårt sjuk 2011. Han var sjukskriven fram till sommaren 2012 och under tiden han rehabiliterades kom han på andra tankar om meningen med livet.
- Jag bytte värdering helt enkelt. Varför ska jag fortsätta att jobba? Jag har fyra barn, två barnbarn och en särbo som jag vill hinna vara med, förklarar Peder Jonson sitt beslut.
Sakna jobbet
Han erkänner att han nog kommer att sakna sitt jobb som domprost, som han beskriver som världens mest spännande.
- Jag kommer att sakna de spännande mötena med människor och att inte ha inflytande.
- Jag har tyckt om att vara chef och är nog mer en entreprenör än förvaltare. Jag har varit en bra chef och en skitdålig chef och det har jag kvitto på, säger han och skrattar.
Jämställdhetsfrågor
Peder Jonson är för många känd som en av de män som tog initiativ till det så kallade Piteuppropet 2004. Jämställdhetsfrågorna ligger också honom varmt om hjärtat och fram till för två år sedan satt han med i riksstyrelsen för organisationen Män för jämställdhet.
- Jag har nog föreläst om jämställdhet och manliga kulturer på de flesta av landets universitet. Nu är jag inte lika engagerad, men jag deltar i vissa debatter och på twitter, säger han.
Blev kallad fjolla
Att han i egenskap av präst engagerat sig i jämställdhetsfrågor har inte applåderats av alla. I början fick han massor med arga brev och mejl, både anonyma och med namn, som ifrågasatte vad han höll på med.
- Jag blev kallad fjolla, kärring och en massa annat. Någon skrev att jag inte kunde ha en enda manlig gen i min kropp. Nu har det lugnat ner sig och är lite mer sofistikerat, berättar han och säger att han i dag nästan kan skratta åt all ilska som kom fram.
Jämställdheten inom kyrkans värld har också ifrågasatts under åren lopp. Något som givetvis Peder Jonson är fullt medveten om. Han tycker dock att mycket blivit bättre då det gäller jämställdhet och attityder.
- Kvinnoprästmotståndet är minimalt. I dag pratar vi inte i termer om manliga eller kvinnliga präster, utan om präster. Men visst finns det fortfarande mycket att jobba med inom kyrkan som rör genus och homosexfrågor, påpekar Peder Jonson.
Missad kompetens
Luleå domkyrkoförsamling har aldrig haft en kvinnlig domprost.
Borde då inte vara hög tid för en kvinna som din efterträdare?
- Jag vill inte kommentera min efterträdare, men privat har jag givetvis mina tankar, säger han och funderar lite högt över hur mycket kompetens som missats under årens lopp på grund av att kvinnliga präster inte fått chansen.
Vara en vanlig präst
Som pensionär kommer han inte att ligga på sofflocket. Han har ett litet snickeri i källaren hemma i Öjebyn. En hobby han ärvt av sin far. Hemma hos särbon Siv Jonsson i Älvsbyn finns en ny motorsåg, en ny vedkap och en ny vedklyv. Dessutom finns det 24 kubikmeter ved som väntar.
Han kan också tänka sig att hoppa in och vikariera om behov uppstår.
- Som pensionerad präst behöver man aldrig vara sysslolös. Det gäller att ha goda relationer till pensionärerna om man ska få prästjobbet att fungera, Själv har jag nyttjat pensionärer till bristningsgränsen, avslutar Peder Jonson, som redan längtar efter att få rycka in och vara en vanlig präst som håller en predikan.