61-årige Kent Nilsson från Dals Långed hänger ett 40-tal meter ovan marken. Repet är knuten runt en tall vid klippkanten. Han hänger i den fria luften för att nå till boet. Försiktigt lyfter han upp en liten falkunge, placerar den i en påse som sedan hamnar i säcken på ryggen.
I en liten skreva i berget trycker tre ungar. De hamnar obönhörligen i varsin påse. Ingen av ungarna är färdiga att flyga än, men en gör ett tappert försök att gå utom räckhåll. Med håven fångar Kent Nilsson in även rymlingen.
– Jag är mest orolig för att någon unge ska gå ut över klippkanten. Ibland hörs ett "swoosh-ljud" ovanför mitt huvud, men jag är så koncentrerad att jag tittar aldrig upp. Jag vet att honan inte gör något mot mig.
Pilgrimsfalken är stor som en kråka med smala, spetsiga vingar, men det handlar om världens kanske snabbaste djur. Det påstås komma upp i hastigheter av 386 km/h under sina dykningar.
– Pilgrimsfalken är formel 1 i fåglarnas värld. En fantastisk jägare. Hon lever nästan uteslutande av att slå sina byten i luften för att sedan fånga upp de medvetslösa fåglarna innan de når i marken, säger 63-årige Berthove Lindström.
Vi befinner oss på en plats i Råne älvdal. Den måste hållas hemlig för att inte locka äggtjuvar till en av 135 kända boplatser för pilgrimsfalkar i Norrbottens län.
Berthove Lindström från Birdlifes arbetsgrupp Pilgrimsfalk Sverige är trött. Han har natten innan rekognoserade kända boplatser fram till klockan två.
Nu står vi nedanför en bergsklippa. Pilgrimsfalken häckar gärna på klipphyllor vid branta stup. I Norrbotten kan den också bygga bon på marken, gärna vid myrområden.
I boet, högt upp på klippväggen, har Berthove Lindström sett falkungar i sin kikare. Han bedömer att de är 14-16 dagar gamla.
Tre ornitologer samarbetar under årets inventering. Under åtta dagar kommer de att besöka 50-60 kända boplatser.
– Vi hinner inte kontrollera alla kända revir. Däremot planerar jag för att vi nästa år, i samband med vårt 40-årsjubileum, gör en fullständig inventering av samtliga boplatser, men för det krävs större ekonomiska resurser. Bland annat behöver vi tillgång till en helikopter, berättar Berthove Lindström.
I södra Sverige startade Projekt Pilgrim i mitten på 1970-talet. Berthove Lindström har varit engagerad i projektet sedan 1982. I dag är det fem entusiaster kvar i länet.
– Jag har varit med ända från tiden när det fanns fem kända par. Miljögifter gjorde att pilgrimsfalkens äggskal var så tunn att den gick sönder under ruvningen. På två lokaler samlade vi in ägg som skickades till en äggkläckningsanstalt i Göteborg. Vi lade porslinsägg i boet och kom tillbaka med ungarna när de var två veckor gamla. Det var spännande att se om honan skulle ta hand om ungarna, berättar Berthove Lindström.
I sex år pågick den mödosamma hanteringen utan missöden.
På toppen av berget väntar 71-årige Sture Orrhult från Ed. Han har med sig en våg och en metallinjal. Försiktigt tar han fram vitduniga skrikande falkungar. Han placerar påsen över huvudet för att de ska lugna sig och mäter sedan längden på vingspetsens fjädrar.
– Vi får en kanonstart med en "riktig" fyrklöver", utropar han förtjust.
Han berättar att en pilgrimsfalk lever i genomsnitt sju år. Den är aggressiv flygare som kan genskjuta en koltrast på en kilometers håll.
1993 hittades en pilgrimsfalkshona i Senegal som ringmärkts i Arjeplog. Fågeln hade flugit 6.475 kilometer från sin boplats.
I skyn kraxar en pilgrimsfalk: rähk, rähk, rähk. Sture Orrhult plockar upp en kikare och ger sedan ett utlåtande.
– Det låter som en hona. Hon är lite grövre på rösten. När det låter så här ska folk hålla sig undan för då är man nära boet. Det är ett lagbrott att störa fåglar under häckningsperioden.
Den största ungen väger 700 gram.
– I södra Sverige är fågelinfluensan rena katastrofen. Vi har sett flera tecken på det i år. I tolv lokaler hittade vi bara två ungar. Läget är värst i Västergötland, Halland, Bohuslän, medan i Dalsland var resultatet normalt.
Efter att ha fäst lila och blå metallringar på benen får de duniga fågelungarna återvända till sin påse. Kent Nilsson, som genomgick en bypass-operation så sent som för två år sedan, gör sig redo att vinscha sig ner längs repet för att placera tillbaka ungarna i boet.
– Den här är en av årets höjdpunkter. När man håller på med ringmärkning glömmer man bort alla knott och mygg, säger Sture Orrhult.