Snälla lamm får färre får i fållan
En hund som kommer för nära eller beter sig aggressivt når ingen större framgång. Inte heller en hund som är för snäll. Just nu pågår tävlingar i fårvallning i Luleå. Det finns en likhet med golf.
Sverige är samlade i Persön för att under två dagar tävla i fårvallning. Hundarna som används är av rasen bordercollie och working kelpie. Till vardags är vallhunden en ovärderlig hjälp för boskapsskötande bönder då de ska samla, förflytta eller hantera får och nötkreatur.
Tävlingarna går ut på att hunden ska hämta fåren från olika avstånd, typ 250 eller 400
meter bort från hundföraren. Ju längre avstånd desto svårare tävlingsklass. Därefter ska fåren drivas genom olika grindar för att slutligen vallas in i en
fålla, hunden ska även kunna dela på fyra får till två flockar.
Inte så lätt
Att få fåren att förflytta sig i rätt riktning är inte så enkelt som det verkar, det händer att några av de tävlande ekipagen avbryter. Luleåbon Gunnar Jonsson som ska tävla med sin bordercollie Anja berättar att det gäller att få fåren att lita på både hunden och hundföraren. Hunden styrs med både röstkommandon och visselpipa.
- Fåren måste känna att jag har kontroll på hunden. Beter sig hunden aggressivt eller kommer för nära fåren då blir det ingen bra förflyttning, fåren blir stressade. Att hunden är för snäll är heller inte bra för då kan fåren välja att ignorera hunden, säger Gunnar Jonsson.
Bordercollien Anja tillhör den snälla sorten, om någon tacka ska pinka då hon vallar stannar hon och väntar. Gunnar Jonsson säger att Anja är en eye-hund vilket innebär att hon smyger med hukande kroppsställning och från långt håll fixerar fåren med blicken tills de gör som hon vill. Motsvarigheten till en eye-hund är en kroppsvallare vilken styr fåren med sin kropp.
Segrade i fjol
Strax ska Gunnar Jonsson och Anja in på banan, en lite svårare klass väntar. I fjol vann de en tävling och avbröt den andra de deltog i. Anja är av den typen att går det bra så gör det.
Hemma på gården har Gunnar Jonsson en egen fårbesättning på 14 tackor och lamm, men han lever inte som bonde. I stället kallar han sig själv för "fuskbonde" och säger att han har fåren för att hålla land-
skapet öppet. Därtill så tränar han också vallning med sina hundar som är tre till antalet, vallningen är ett fritidsintresse som ger stor avkoppling.
Tjusningen är kontakten som blir med djuren, hunden som
söker och vill veta vad husse vill att den ska göra.
- Anja är också en jättefin
familjehund. När jag säger till barnen att gå och borsta tänderna på kvällarna är hon den enda som lyder och går in på toaletten, säger Gunnar Jonsson.
Anja får inte valla annat än får. Gunnar Johnsson säger att hon har så mycket vallinstinkt att hon skulle kunna börja valla barn eller bilar vilket kan bli rent farligt. En vallhund som inte får valla blir orolig.
Vid tävlingarna är det en värdfamilj som håller med fåren. För varje tävlande är det en ny flock som max får delta tre gånger,
både av hänsyn till djuren och för att fåren inte ska lära sig vart de ska gå.
Likhet med golf
Under tävlingarna får Kuriren också erfara att det finns en likhet med golf. Ett av fåren hoppar över stängslet till tävlings-
banan, och precis som publiken vid en golftävling skriker fore
(uttalas får) då bollen kommer utanför banan och riskerar att
träffa någon, skriker publiken
här också får.
Tyvärr gick det inte så bra för Gunnar Jonsson och Anja på fredagens tävling. Anja kom för långt bort från fåren och Gunnar Jonsson valde därmed att avbryta. Fortfarande återstår dock fler klasser på lördagen.
Tävlingarna, Botniacup, anordnas av Norrbottens vallhundsförening i samarbete med AC-vallarna från Västerbotten vart också tävlingarna fortsätter på söndag och måndag.
Så jobbar vi med nyheter