Dippa pommes i smältost blev snabbt populärt när den Luleåbaserade hamburgerkedjan Max introducerade den varma osten för norrbottningarna i början av 90-talet.
Det är 1992. Snabbmatsuppstickaren från Norrbotten, Max, har börjat etablera restauranger i södra Sverige och resan mot att gå från en mindre aktör i Norrland till en riksomspännande kedja har inletts. Nu ska även sörlänningarna få lära sig vad ett skrov är.
Men den norrbottniska snabbmatsidentiteten kryddas tidigt med nya inslag.
I restaurangköken på Max kämpar personalen med den innovative ägaren Curt Bergfors senaste idé, en bångstyrig texmexmeny där bland annat en rinnig, chilikryddad köttfärs ingick.
Annorlunda, kul och nyskapande – jodå.
Lyckat? Nja.
– Vi var för tidiga och det var ingen hejdundrande succé som jag minns det. Och framför allt var det väldigt komplicerat för personalen. Att göra en burrito tog lika lång tid som att göra tio hamburgare, säger Richard Bergfors, vd för Max Burgers, när han minns tillbaka till det tidiga 90-talet.
Men bland alla nya inslag på menyn fanns en stjärna som skulle komma att bli en av de klarast lysande i Max historia.
Smältosten.
Den varma osten användes som ingrediens i de olika texmexrätterna men gick redan från start även att köpa separat. Att dippa pommes i såsen blev populärt och när det annars inte särskilt lyckade texmexkonceptet skrotades fick smältosten en ny chans.
– Den blev kvar och har varit enormt populär ända sedan dess. Tillsammans med originaldippen är den vår bäst säljande dipp, säger Richard Bergfors.
Det var hans pappa, Max grundare Curt Bergfors, som låg bakom smältostens introduktion i den svenska hamburgerbranschen.
– Sen har andra tagit efter men vi var absolut först, säger Richard Bergfors.
Visst, produkten fanns på marknaden men då användes den i andra sammanhang, inte minst i USA. Det var där Curt Bergfors, i samband med en resa, fick idén till texmexsatsningen.
– Sen vet jag inte exakt vilken kedja det var vi såg det på i USA för ingen av de stora har smältost, inte ens i dag. Så jag skulle gissa att det var mer ett texmexställe som pappa ramlat in på, säger Richard Bergfors.
Smältosten har kommit att bli en del av Max identitet och dess betydelse ska inte underskattas. Den har dragit, och drar fortfarande, gäster.
– Absolut. Det är en profilprodukt som många förknippar med Max och som gör oss unika, inte minst mot de amerikanska. Smältosten, originaldressing, lökringar och lyxshake, det är de grejerna som väldigt många förknippar med Max och som du egentligen inte kan hitta på andra ställen, säger Richard Bergfors.
Richard Bergfors pappa, Curt Bergfors, drog igång en satsning på texmexmat på Max och där var smältosten en av ingredienserna. Texmextemat blev ingen succé men max kunder hade fattat tycke för den varma osten som de dippade sina pommes i. Osten blev kvar och kom att bli en viktig del i max identitet och väg till framgång.
Hans bror, Christoffer Bergfors, är vice vd för Max Burgers och själv en storkonsument av den smälta osten. När han själv jobbade på Maxrestaurang i Stockholm kunde han placera gästen geografiskt utifrån beställningen.
– När det kom en måltid med både orginaldipp och smältost då kunde jag sätta min högra hand på att det var en norrlänning som beställt. Så var det, säger Christoffer Bergfors.
Receptet har bara förfinats marginellt genom åren.
– Vi har ändrat lite med jalapenon, den är lite starkare nu, säger Christoffer Bergfors.
Men man trixar inte för mycket med smältosten ostraffat, det blev Max Burgers upplysta om förra året.
När smältosten plötsligt försvann från menyn blev det oroligt i ledet vilket uppmärksammades av bland annat kvällstidningarna. På sociala medier var det upprörda känslor. Omvärldsläget försämrade råvaruflödet och Max fick helt enkelt pausa smältosten – och den ersättningsost som infördes lite senare skapade en ny debatt.
Att plocka bort saker från en meny är alltid vanskligt men i smältostens fall går det inte.
– Nä, då hade det blivit ramaskri, konstaterar Richard Bergfors.
Bröderna Richard Bergfors och Christoffer Bergfors invigde Max nya huvudkontor i Luleå i höstas. Mamma Britta Fredriksson klippte invigningsbandet.
Ett annat skäl till att den blivit kvar är helt enkelt att Max Burgers tjänar bra med pengar på den. En liten kopp med smältost, drygt 50 gram i Max fall, kostar 13 kronor. Den lilla ostsmeten kostar faktiskt bara två kronor mindre än en liten cheeseburgare. Då innehåller en cheeseburgare bröd, sallad, originaldressing, delar av en slaktad ko – och ost.
– Visst, det är klart att det är betydligt bättre marginaler på egentligen alla de så kallade add-on-produkterna medan vi inte tjänar så mycket på att sälja en cheeseburgare för femton spänn, säger Richard Bergfors.
I dag finns smältost på många ställen, även mindre grillar, och pris och storlek skiljer sig en hel del. Vi beslutade oss för att göra en undersökning om var man får mest ost för pengen och köpte in smältost från sex hamburgergrillar i Luleå. Max, Frasses, Sibylla, Korvgubben, Bastard Burgers och Järnvägsgrillen. Giganten McDonalds har också en cheddardip men den är inte av samma uppvärmda typ som det norrbottniska ursprunget.
Det skiljer en hel del i pris och mängd från de olika hamburgerrestaurangerna. I vårt test var det Frasses som erbjöd mest smältost för pengen.
Allra mest dipp i koppen erbjöd Järnvägsgrillen, mest dipp per krona erbjöd Frasses. Hela listan hittar ni i faktarutan.
Max Burgers resa från Norrbotten ut i Sverige och nu även internationellt pågår som bäst, inte minst storsatsar Max Burgers i Polen. Men att det rinner smältost i norrbottningarnas ådror är en sak, att få polackerna att ta sig an den är en helt annan sak.
– Fler och fler upptäcker det. Där är nog bara tricket att få folk att testa. Det här med dipp är det liksom ingen annan som har. De är inte så vana vid det, de flesta andra är vana att äta ketchup till sina pommes, säger Richard Bergfors.