Slutvård i strykklass

?Döden angår oss alla ? värdig vård vid livets slut.? Ja, så heter den statliga utredning som kom för tre år sedan med buller och bång. De är en bra och välarbetad utredning som dessutom följdes upp av socialdepartementet med en landsomfattande turné för att informera politiker och medborgare om innehållet. ? Det väckte hopp, säger Monica Rask-Carlsson. Hon berättar att det var sagt att inom fem år så skulle den palliativa vården ? det vill säga den lindrande vården i livets slut, vara utbyggd i hela landet. Den skulle vara på gång nu. Nu verkar det bli som i sagan med skräddarmästaren. Det bidde bara en tumme. Och även om den tummen värmer så räcker den ju inte att värma hela handen. Bland de sämsta ? Vi i Norrbotten hör till dem som är sämst på detta med palliativ vård, konstaterar Monica Rask-Carlsson och Sven Söderberg. Det finns en rad goda exempel på andra landsting i landet som inte bara prioriterat utan dess-utom satsar. ? Man kan bara se hur stora skillnaderna är inom vårt eget län i den här frågan. Vi har sex palliativa vårdplatser på Sunderby sjukhus för upptagningsområdet Boden?Luleå med 100.000 personer. Vi hade sju platser men en drogs in. I Kalix har man det betydligt bättre, 7?8 platser. Där är det också så bra att man alltid har möjlighet att ta emot sina patienter igen vid akuta behov. Det kan vi tyvärr inte ställa upp med på Sunderbyns palliativa avdelning på grund av för få platser, säger Söderberg. ? Men vårdplats någon annanstans på sjukhuset ordnas alltid. I övrigt finns inga palliativa avdelningar i länet, bara någon enstaka vårdplats för palliativ vård. Låg status Att den underutvecklade palliativa vården får stryka på foten av statusskäl kan också vara en liten sanning. ? Döden har låg status, konstaterar utredarna. Hjärnkirurgi och annat är intressantare. Att det behövs en opinion för att trycka på politikerna och befattningshavare för att få till stånd den lindrande vården inser Söderberg och Rask Carlsson. Men hur? ? Kanske skulle vi behöva en Lars Törnman som arbetar för en bättre palliativ vård för hela Norrbotten. Men vi får nog inte se politikerna sätta sig på E 4 och stoppa någon trafik, säger Rask Carlsson. ? Palliativa rådgivningsteam i hela länet skulle kosta cirka 7?8 miljoner kronor, berättar hon vidare. ? Anhöriga till döende orkar inte kämpa för den här frågan, de har fullt upp med sig själva när de är mitt uppe i sorgen och sedan efter att den anhörige dött, ja då går man vidare, förklarar Lars Söderberg. Nätverk driver frågan Så de som driver frågan det är sjukvårdsfolket, till exempel Norrländska palliativa nätverket som vid sitt möte i början av oktober skrev till socialminister Lars Engqvist. I det öppna brevet frågar företrädarna för nätverket vad som blev av slutbetänkandet med det långa namnet. ? Vi har inte fått något svar, säger Monica Rask Carlsson och berättar att det senaste livstecknet i frågan var när hon nyligen i riksradion, hörde en person från departementet svara på frågor i ärendet. Befarar att inget händer ? Han förklarade att det nog inte skulle bli någon proposition innebärande att det skulle skapas en lag. Snarare kommer det att handla om en uddlös rekommendation, säger Rask Carlsson som befarar att detta gör att landstingen gör som de själva tycker, i värsta fall inget alls. Sven Söderberg och Monica Rask Carlssons utredningsjobb, som för övrigt innefattar en översyn av all smärtbehandling, ska redovisas om två år. Vad man kommer att komma fram till? Ja på den frågan så skrattar de gott. De är bara tre månader in på sitt arbete med utredandet. ? Vi har en ständig kö till våra sex palliativa platser. Runt 20 platser skulle vi nog behöva för att täcka länsbehovet, förklarar radarparet. De sneglar söderut, mot Umeå som exempelvis har ett hospice, ett särskilt boende för dem som av många olika anledningar väljer att leva så i väntan på döden. Ingen fördyring ? Skulle det bli dyrt att satsa på den palliativa vården? Nej, bara marginellt, anser Sven Söderberg som pekar på att dessa patienter ju redan finns i vårdapparaten, de ligger bara i andra sjukhussängar. Hamnar de i en palliativ vård så frigörs dessa vårdplatser för andra patientgrupper. ? Vi vill att döende ska få en bra vård i livets slutskede. Nu är risken stor att de inte får det, säger Monica Rask Karlsson Fotnot. I Luleå/Boden finns också ett palliativt resursteam med en smärtsjuksköterska, en kurator på 25 procent, en taktil mas-sör, 25 procent och Sven Söderberg arbetar där på 25 procent.