Slungande kamp i Svartöstan

VM i snöslungskörning - en blivande OS-gren eller bara ett kraftprov mellan grannarna i Svartöstaden? Både och kanske.

ASSISTENS. Jukka Ollikkala fick hjälp att rikta kastaren för att komma så långt som möjligt.

ASSISTENS. Jukka Ollikkala fick hjälp att rikta kastaren för att komma så långt som möjligt.

Foto: Josefin Wiklund

Luleå2010-02-01 06:00
André Samuelsson 0920/262942
Redan vid samlingen på Carlssons restaurang i Svartöstaden är det uppenbart att lördagskvällens batalj är någonting speciellt.Alla deltagare är klädda i mössor med öronlappar, tjocka dunjackor och rejäla vinterskor. Helt enligt tävlingsbestämmelserna.Utanför står sju snöslungor uppställda och varje förare tar god tid på sig att inspektera konkurrensen.En nykomling väcker stort intresse.- Är det där verkligen tillåtet, kommenterar någon och pekar på de tre strålkastarna och plexiglaset som snöslungan utrustas med.Ägaren Fredrik Brun slår dövörat till och transporterar i lugn takt snöslungan till Blackis där tävlingen ska gå av stapeln.På plats reder huvuddomaren Lars Jönsson ut reglementet kring den tveksamma utrustningen och konstaterar att eftersom det är en öppen klass finns det inga begränsningar.Jobbar tillsammans
Precis som i nästan alla motorsporter jobbar föraren tillsammans med servicemän och assistenter. Vilket kan ha stor betydelse mellan tävlingarna av flera anledningar.- Det är ju inte alltid den som får mest poäng i grenarna som vinner tävlingen, säger Roger Nilsson, Team Ariens, och pekar bort mot domarna.Huvuddomaren och de två biträdande domarna förnekar dock att de skulle vara korrumperade.- Vi vill starkt dementera att det skulle förekomma mutor inom denna sport. Däremot har det hänt att vi fått gåvor, säger biträdande domaren Mats Berglund.Finne i mitten
Grenarna består i vilken maskin som sprutar snö längst, vilket ekipage som tar sig fram längst på en minut, vem som röjer den snyggast utformade cirkeln och favoriterna, parallellslungning och snöhögsforcering.Den näst sista grenen slutade i att alla vände sina utkast mot deltagaren i mitten.- Vem har bestämt placeringen. Tre svenskar på varje sida och en finne i mitten. Klart att det slutar så här, säger en snötäckt Jukka Ollikkala och torkar glasögonen.När domarna hade summerat ställningen rådde det precis som övriga tre år delade meningar om vem den "riktige" vinnaren var. Någonting som tävlingsledningen i Svartöstadens slungsällskap måste finjustera om deras planer ska gå i lås.- Vi siktar på att det här kommer vara en OS-gren inom 12 år, säger Kurt Ekstedt.Tufft motstånd
Oron för det välutrustade monstret från nykomlingen Fredrik Brun visade sig dock vara obefogad.- Motståndet var tuffare än vad jag trodde, säger han samtidigt som hans motståndare glatt konstaterar att storleken inte alltid har betydelse.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!