Slavkontrakt på koksverket

Slovaken Jozef Matray och hans kamrater uppger att de aldrig hade kunnat föreställa sig vilka arbetsförhållanden som väntade dem när de for till Luleå för att ta arbete på SSAB:s koksverk. De lockades från arbetslösheten hemma i Slovakien med löften om stora traktamenten i Sverige. Men det slovakiska företaget Ferostav har struntat i att betala ut sin del av traktamentet. Trots att arbetarna har klagat har de inte fått sina pengar. Förra veckan hade de inte ens råd att köpa mat. ? Kolla, det här är faktiskt allt jag har, säger en av de slovakiska arbetarna och tar upp en 50-öring. Slovakerna har varit rädda för att framföra sin kritik utåt. Företaget menar att det är att avslöja företagshemligheter. I Ferostavs kontrakt står det att arbetarna bara är garanterad halva lönen. Den andra hälften betalas ut om de sköter sig. ? Det är helt upp till företaget om vi ska få de pengarna. Den som är sjuk får dem inte, säger Jozef Matray. Ilskan växer nu bland de slovakiska arbetarna ute på koksverket. De berättar att ett arbete som normalt sett tar en vecka för att ugnen ska hinna kallna, görs på tre dagar. I bland har slovakerna jobbat nattskift 21 dagar i sträck utan att vara ledig en enda dag. ? Då är man som levande död. Den som går på nattskiftet en sådan gång, får fortsätta med det skiftet i tre veckor. Och den som inte orkar att komma till arbetet blir uppskriven. Företaget ska spara pengar. Om 100 arbetare utför arbetet en månad snabbare så sparar företaget 138.000 dollar i traktamente, säger han. Bröt sitt kontrakt I söndags klev Jozef Matray på bussen hem till Slovakien. Han bröt sitt kontrakt tre månader innan det gick ut. Andra slovakier valde att göra samma sak och lämnade Luleå i fredags. Innan de åkte ville de berätta om hur de behandlats av de slovakiska företagen Termostav och Ferostav. Det är de som utför reparationsarbeten på entreprenör åt SSAB, inom projektet Batterireparation 2002. ? Vi vill att det ska bli bättre arbetsförhållanden för våra kamrater som är kvar. Därför vill vi berätta det här. Skillnaden mellan svenska och slovakiska arbetarna på SSAB är som himmel och jord. Svenskarna är människor. Vi är robotar, säger Jozef Matray. Han var den ende som från bara någon meters håll såg hela förloppet kring dödsolyckan som inträffade i juli i år. Då störtade en 26-årige slovakisk arbetare ner i den flera hundra grader varma ugnen, brann upp och dog. Jozef Matray har mått mycket dåligt och kan fortfarande se arbetarens död framför sig. Svenska haverikommissionen som utreder olyckan känner inte till att någon bevittnat olyckan på så nära håll. Den vikarierande slovakiske platschefen hos Termostav som talade med Jozef Matray efteråt sade att en sådan olycka hade företaget räknat med under reparationsarbetet. Det gjorde Jozef Matray fruktansvärt arg. ? Hela orsaken till dödsolyckan är säkerheten kring reparationsarbetet vid ugnarna. Den har varit: Se upp var ni går. Men ni ska jobba snabbt! säger han. Företaget har fortfarande, sex veckor efter dödsolyckan inte inskaffat godkänd fallutrustning. Ingen säkerhetssele ? Vi har ingen säkerhetssele när vi arbetar, bara ett bälte som sitter runt midjan med en fästanordning. Det är vår slovakiske arbetsgivare som ska ordna utrustningen. Men en sele kostar 4.000 kronor och bältet 1.000 kronor. Därför har de bara köpt in 20 säkerhetsselar fast vi behöver dubbelt så många. Hälften av oss använder bara bälten. Om man faller med dem riskerar man att knäcka ryggen, säger Jozef Matray. Han och de andra slovakerna beskriver sedan hur de tvingats in i ett farligt högt arbetstempo på koksverket och hur uttröttade kamraterna är. De har känt yrsel, tappat matlusten, magrat, drabbats av vätskebrist under arbetet och fått föras till Sunderby sjukhus. Om någon har mått dåligt har de fått order att först gå till den vikarierande arbetsledaren. Det är han som ska avgöra om de får träffa en läkare. En av kamraterna som var uttröttad och mådde dåligt bad att få komma till en doktor. Han fick i stället ett piller av arbetsledaren och svimmade hemma. Läkaren som sedan träffade honom sjukskrev honom för psykisk och fysisk utmattning. ? Vi är trötta och då händer det saker. Det är 2?3 tillbud varje dag, mycket brännskador, folk ramlar i trappan och har fått tegelstenar i huvudet, säger Jozef Matray. SSAB:s produktion är hela tiden i gång och därför arbetar slovakierna vägg i vägg med de ugnar som koksverket har i drift. Det innebär att det ibland kommer ut både svaveldioxid och kolmonoxid från ugnarna. Säkerhetsutrustningen för slovakierna har varit en helt annan än för SSAB:s anställda. Samma mask ? Det finns tyska skyddsmasker men de är dyrare. Våra kostar 20 kronor och ska bytas tre gånger per dag. Men det blir dyrt i längden så ibland får vi använda samma mask fyra dagar i sträck. Då är den alldeles svart. De svenska arbetarna använder månadsmasker. En gång såg vi att de var på väg att slänga sina förbrukade masker men då skrek vi: Släng dem inte. Vi kan använda dem! berättar Jozef Matray. Även fast slovakerna har bett om att få mäta utsläppen vid ugnarna har deras arbetsledare flera gånger vägrat att göra mätningar och sagt att det saknas batterier till mätutrustningen. Trots att utsläppen av kolmonoxid inte får vara högre än 35 ppm har halten åtminstone vid ett tillfälle, när det gjordes en mätning, visat 150 ppm. ? Ändå skulle vi in och arbeta. Det var våra arbetsledare som sade åt oss att göra det, att det går att jobba ändå. Det har uppmätts värden på 400?500 ppm men då orkade vi inte och avbröt själva jobbet. De jagar på oss att jobba snabbare. Om arbetet blir klart fortare får arbetsledarna mer betalt men inte vi. ? SSAB gör kontroller av arbetsmiljön men de känner arbetsledaren till och höjer bara säkerheten, säger han. De slovakiska arbetarna har inte fått reda på vilka normer som gäller för hur länge de får vistas i den heta arbetsmiljön trots att de vet att sådana gränser finns framtagna av SSAB. Slovakerna arbetar bland annat med att plocka ut tegelstenar vid batteriet samtidigt som ugnen bredvid är i gång. Jozef Matray kröp in och skulle hämta tegel fast det kändes för varm. Det var en order från arbetsledaren. Hög temperatur ? Det var så hög temperatur därinne så hjälmen smälte över huvudet. Den blev alldeles mjuk och jag fick brännskador här på örat och huvudet. Vi får inte veta hur varmt det är, för om vi skulle vänta tills det svalnade skulle vi inte hinna med arbetet i tid, säger han. Arbetsledarna har sagt att det är tyska företaget Thyssen Krupp Encoke som trycker på och att det är därför de måste jobba så snabbt. Tyskarna nekar till den uppgiften när slovakerna frågar och menar att de bara vill ha arbetet ordentligt gjort. ? Vi borde ha samma villkor som de svenska arbetarna. Men vi är väl vana vid att uthärda det mesta. Det finns ett slovakiskt ordspråk som heter ?En slovak vänjer sig till och med med galgen?, säger han. Lönen som Jozef Matray har varit garanterad som murare är åtta svenska kronor i timmen. Ytterligare åtta kronor i timmen får han om han sköter sitt arbete. Traktamentet ligger på 11.200 svenska kronor/månad. Ena hälften betals ut av Termostav. Den har han fått. Ferostav som ska betala andra hälften har inte betalat ett öre på tre månader. Ingen extra ersättning har betalats ut för vare sig helger eller nattskift trots att det utlovas i kontraktet. ? Jag har arbetet som bergsklättrare, rivningsarbetare och allt möjligt annat. Jag har nästan inte gjort något murningsarbete. Ändå är det den lönen jag får och det är den lägsta, säger han

Slavkontrakt på koksverket

Slovaker flyr SSAB:s koksverk. Det slovakiska företaget Ferostav har blåst dem på halva traktamentet. ? Det här är inget vanligt jobb. Det är slavarbete, säger Jozef Matray.